Fira #5 Geocachingturen

Dagens chaufför

 En av mina presenter på födelsedagen var en valfri geocachingtur. Det var förstås Katrin som gav mig den fina presenten. Igår gav vi oss av. Jag har ju ledigt från skolan  den här veckan. Idag jobbade jag några timmar för att kunna ta ledigt en dag i december. Men det är en annan historia. Vi kollade in åt vilket håll det verkade bli bäst väder på yr.no. Valet föll sedan på Kinna där det var alldeles översållat medcacher enligt kartan på geocaching.com. Vi möttes i Bredaryd och sen åkte vi västerut.

Första gömman

 Första stoppet blev i Svenljunga. Där letade vi ett tag efter en brocache. Jag var nog och pillade lite på gömman men förstod inte att det var den. Katrin hittade burken efter ett tag. Det var lite kyligt i luften även om det höll uppe. Efter den bensträckaren fortsatte vi mot Kinna.

Armbössan

 Jag kommer inte ihåg vad platsen hette, men vi körde av vägen och letade reda på en gammal fattigbössa vid en vägkorsning. Gömman skulle finnas på andra sidan vägen, men där hade de röjt en hel del och ställt upp en stor plåtlåda. Vi skojade och sa att de nog moderniserade fattigbössan så att man skulle kunna betala med kort. Jag hittade burken vid en sten under några gamla stockar. Den fanns kvar i alla fall.

Gammal hålväg

 En cache som vi spanat in hemifrån låg längs väg 156 innan man kom fram till Örby och Kinna. Det var en virtuell cache. Det betyder att det inte finns någon fysisk burk med loggbok att logga. Det finns ett uppdrag att utföra. Här skulle man gå till koordinaterna och tala om vad man hittade där. Det var inte lätt att se, men jag hade kollat på nätet hemifrån. Enligt Fornsök fanns det några olika sorters stenformationer på platsen. När jag kom hem, skickade jag mina svar till cacheägaren, men han har inte svarat än. Så jag vet inte om det var rätt.

Förstenad dromedar

 Nedanför gravfältet fanns en gammal hålväg. Den var betydligt lättare att upptäcka. När jag sedan vände mig om, fick jag syn på en "förstenad dromedar" som låg och vilade. Tänk att den hittat hit. Jag sparade ner honom i min alldeles nya kamera. Dagen innan investerade jag i en lite mindre kamera att ha med ute i fält. Det blev en Nikon den här gången med. På så sätt behöver jag inte lära mig några nya menyer. Allt känns ganska bekant och jag kunde börja använda den direkt.

Lunch i det fria

 Efter de tre cacher körde vi till dagens huvudmål, en slinga med cacher som gick runt en sjö, Dräggsjön. Sjöns namn lät inte så trevligt men det var en trevlig plats vi kom fram till. Vid parkeringen kunde vi läsa på skyltarna att detta var ett kulturreservat, alltså inte ett naturreservat. Här var det kulturella värden som skulle bevaras. När vi kom dit fanns redan en bil och en kille som fotograferade med ett jätteobjektiv. Vi frågade vad han fotade och då visade han fina bilder han tagit medan sonen sov i bilen. Sedan vaknade sonen och de gick en runda. Vi började med att äta lunch. Det blev lite rester från festen, som jag packat ner i picknickkorgen. Det var lite kallt att äta ute men vi blev mätta och kunde sedan börja vandringen längs sjön.

Dräggsjön runt

 Landskapet runt sjön påminde mycket om Rusarebo äng. Det var vackert i det gamla odlingslandskapet. Sjön skymtade bakom träden och solen sken. Fast det var blött på marken.

Ännu en cache till listan

 Vi letade förstås efter gömmorna. Den första var inte så svår men det skulle bli värre. De flesta var av microtyp eller small, rör eller medicinburkar, tejpade med svart tejp som gjorde det svårt att se dem.

Bland enar och andra träd

 Vid den andra gömmor letade vi länge. Vi ville ju inte ge upp. GPS.erna skickade oss lite hit och dit, men vi kom alltid tillbaka till samma hög med gamla städstammar och grenar. Var kunde den vara? Vi fick inte heller så mycket hjälp av beskrivningen och ingen hint fanns tillgänglig.

Dagens knepigaste

 När vi nästan gett upp och tänkte fortsätta, hittade Katrin gömstället. Den var inte lätt att se och ganska knepig att få ut. Men vi hade klarat av den och kunde logga.

Solen skiner i Västergötland

 Vi tog kanske inte alltid den bästa vägen, men så småningom kom vi ut på en grusväg. Den följde vi ett tag. Vi hittade några gömmor längs vägen. Nu sken solen, men luften kylde, så jackorna fick vara på liksom vantar och mössa.

Ny energi

 Sen vek vi av in på en skogsväg där det gick brant uppför till en annan gömma. Den hittade jag enkelt. Sen fyllde vi på lite energi i form av dricka och kexchoklad, inte för attvi var hungriga, men för att vi behövde lite snabba kolhydrater för att orka uppför backarna. Det fortsatte nämligen uppåt en bit till.

Det blir mörkt i skogen

 Tiden flög iväg och vi började förstå att det skulle bli mörkt innan vi var klara med hela rundan. Vi kunde inte lägga hur mycket tid som helst på varje cache. Därför blev det två DNF:er i rad. Den ena förstod vi inte ledtråden till. Den andra letade jag  efter nedanför en klippa. Den skulle finnas i en skreva. När jag kom hem och läste gamla loggar, insåg jag att den fanns nog lite högre upp. Vi fortsatte i stället.

Solen går ner

 Vi befann oss nu på andra sidan sjön från parkeringen sett. Det var en fin utsikt över sjön uppifrån stigen. Här var det riktigt blött ibland och vi fick hoppa på tuvor och kliva bland buskar och träd. Allt för att undvika hala stenhällar och leriga pölar. Den sista gömman vi hittade längs vandringsleden hade ledtråden hängande. Vi befann oss på en öppen plats, nästan som ett kalhygge. Här fanns inga träd att hänga en cache i. Det mest troliga gömstället var ett stort hål i en stor stubbe. Jag sa att då hänger den väl däri, och det gjorde den. Katrin fiskade upp den.

En av de få varelser vi mötte

 Vi hade en bra bit kvar på vandringen och det mörknade mer och mer. Ficklampa och pannlampa plockades fram. Vi hoppade över några cacher som fanns en bit ifrån stigen. Vi kollade svårighet och terräng på de som fanns kvar och insåg att alla var hade lite högre på det ena eller det andra. Till slut bestämde vi oss för att bara traska på tillbaka till bilen. Därför gick vi på grusvägarna och inte på skogsstigarna. Vi mötte inga människor men vi pratade lite med en häst. Det passerade några bilar i skogen, men desto fler såg vi när vi kom ut till en större väg. Det var väl alla som åkte hem från jobbet. Vi blev glada när vi såg den lilla bilen på parkeringen. 5 km hade vi gått minst och det var skönt att parkera rumpan på sätet.

Ny burkmodell

Vi fortsatte en liten stund till men nu koncentrerade vi oss på lätta gömmor i skyltar och några större burkar. Katrin körde och jag hoppade ur och loggade. Några burkar hittade vi på marken med fuktiga loggböcker. Här fanns också lite andra typer av behållare som inte alltid höll så tätt. Annars höll väl gömmorna hög klass. Efter att ha loggat en gömma vid en grind med avskräckande skyltning på en gångbro, gjorde vi ett besök på den närbelägna snabbmatsrestaurangen med det stora M:et. Det blev en liten hamburgare och kaffe att värma sig med till kvällsmat.

Här vände vi

Sen var vi trötta och ganska nöjda med dagen. Vi loggade en till i skogen på vägen hemåt. Sen körde Katrin hemåt medan jag slumrade i passagerarsätet. Det blev en 9-10 timmarstur innan vi var hemma igen. Men det var en mycket trevlig dag. Vi fick en hel del motion. Vi såg det som en uppvärmningsrunda inför lördagens stora geocachingäventyr. Då är det dags för årets megaevent, FAD 2012. I år är det i Hjällbo utanför Göteborg. FAD står för Fumble after dark. Cachandet sker efter mörkrets inbrott, men under dagen finns det föreläsningar att gå på och geocachingbutikerna har utställningar och försäljning. Det blir en heldag som inte slutar förrän framåt småtimmarna. Vi ska åka över dagen och kör hem på natten. Det ser vi fram emot.

Fira #4 Store Mosse

Utsikt från festlokalen

Då var dagen inne för det stora kalaset. Först hade jag tänkt besöka gudstjänsten i missionskyrkan innan vi skulle åka, men jag insåg att det skulle bli lite väl stressigt och stannade hemma. Gårdagen ägnades åt en inhandlingsrunda till stan för att fixa det sista inför festen och därefter matlagning. Jag blev färdig fortare än jag trodde. Vi gav oss av i båda bilarna och anlände strax efter tolv till Naturum vid Store Mosse.  Det var där vi skulle fira med släkt och vänner.

Gästerna gör festen

 Vid ettiden började gästerna anlända. Vi fick vänta ett tag på de sista. Naturum hade öppet allmänheten och det var ganska mycket folk där den här soliga höstsöndagen. Vi hade hyrt en del som kunde skärmas av. När alla var på plats och presenterats för varandra fick gästerna i uppdrag att dekorera och duka borden. Jag hade tagit med olika dekorationer, men det är ju gästerna som gör festen.

Dukningstävling

 De gick in för uppgiften och snart började det likna något. Det var ju en tävling och kanske var det priset so hägrade. Det vinnande bordet skulle få ta mat först. Det var jag som var enväldig domare. Det blev lite olika stilar, men de såg ut att ha trevligt tillsammans.

Höstbordet 

Grönt, grått och vitt

Varmt röda bordet

Lunchbufféen

 Nu var vi hungriga och högg in på maten. Gästerna hade bidragit med en del av maten också. Resten hade jag tagit med. Det var pajer och sallader, bröd, kex och ostar, senapsmarinerad fläskfilé och apelsin- och teriyakimarinerade kycklingspett. Det var gott, tyckte jag i alla fall.

Övervakade av örnen

 Alla verkade nöjda och pratade glatt med varandra. Alla kände inte varandra. En del var ju mina släktingar och har setts på alla kalas i släkten. Nästan alla av mina syskon var med utom min lillebror som jobbade. Han kör ju ambulans och det var hans jobbardag. Men de andra var med.

Guidad visning av Naturum

 Efter lunchen fick vi röra lite på oss. Jag hade bokat en guidad visning av Naturum. Martha, som är föreståndare på Naturum, berättade mycket intressant om hur mossen kommit till och vad den betyder för oss och för vårt klimat.

Malmösonen

 Sönerna hade hört henne berätta förut, så de ägnade sig åt sina favoritsysselsättningar. Den ena hittade en bok.

Karlskronasonen

 Den andre hittade ett spel.

Kaffe och tårta

 Sedan var det dags för lite kaffe och tårta. Bland vännerna fanns Lena, som jag träffade på gymnasiet. Vi träffas lite då och då, alltför sällan, tycker vi. Vänner kan man träffa på många olika sätt. En annan vän, som var med, var min kollega Marita. Vi har träffats genom jobbet. Anna-Lena är också lärare. Henne har jag träffat på nätet genom våra bloggar. Sen var det Katrin, som jag träffat genom geocachingen. Det var roligt att alla kunde vara med.

Fullmåne över Store Mosse

 Fullmånen hade tagit sig upp medan vi kalasade. Den hängde som en stor glob över Store Mosse. Utsikten från festlokalen var fantastisk. Någon trodde att det var älgar de såg röra sig långt ute på mossen. Det är mycket möjligt. När jag fått lite kaffe och en bit tårta, lämnade jag över allt efterarbete och all disk till maken och pojkarna. Den ene åkte med min syster tillbaka till Malmö, men den andre stannar tills imorgon. Så han fick hjälpa till att röja. Jag betalade hyran och sen gick jag till nästa fest.

Grillevent 60 Store Mosse

 Jag hade ordnat ett litet grillevent för alla geocachare som ville komma och fira med mig. Vi blev nog totalt 20 personer och några hundar. Alla var inte geocachare men hade följt med respektive. Det var många fler än jag trodde skulle komma. De som åkt längst ifrån kom från Emmaboda. Annars var det mest lokala geocachare. Det var tervligt att få träffa aquila_sw, som jag inte träffat förut.

Korv med bröd och tillbehör

Brasan tog sig direkt och snart kunde korven läggas på gallret. En del presenter fick jag också: lite nya burkar, tranbärssylt och trisslotter med vinst. Det tackar jag för. Lagom när korvarna var uppätna, plingade det till i mobilerna. Mina tre eventscacher släpptes och några av deltagarna gav sig av för att jaga FTF:er. Det blev Anehammar som tog alla tre.

FTF-jakt på gång

Detta blev en trevlig avslutning på en väldigt trevlig dag. Men det är tur att jag är ledig imorgon så jag kan hämta mig. Jag ska bara skjutsa sonen till tåget. Men sen ska jag ut och geocacha med Katrin en dag. Det var hennes present till mig, en geocachingtur. Det passade mig riktigt bra.

Fira #3 Födelsedagscachen

Kickboardparkering

 Det är väl typiskt att kopiatorn ska gå sönder när man behöver den som allra mest. Det är tur att man är mästare på att improvisera. Så här sista skoldagen innan höstlovet började jag med engelska i sexan i två halvklasslektioner efter varandra. Sen har vi handledartid. Vi lyckades till och med få till en stund så att vi kunde stämma av tiderna för utvecklingssamtalen. Efter lovet kör vi igång. På lunchrasten är jag ute och rastvaktar en stund. Idag var det lite bister om öronen. I morse fick jag skrapa rutorna igen.

Kemilektion

 Eftermiddagspasset består av två halvklasslektioner i fyran. Då håller vi på med Kemiförsök. Idag skulle vi droppa rödkålssaft på de fem olika pulvren. Tyvärr är rödkålssaften för dålig. När jag hinner brukar jag fixa egen starkare variant. Nu hann jag inte det och resultatet var knappt märkbart.

Test med rödkålssaft

 Rödkålen fungerar ju som en indikator. Som tur var kunde jag rusa ner till mina hemliga förråd i NO-skåpen och hämta en riktig indikator, bromtymolblått. Visserligen fick vi inte samma färgskala som med rödkålen, men vi fick en tydligare reaktion. Fyrorna har blivit duktiga på att utföra de olika experimenten. Vi hann lagom bli klara. Min sista uppgift i skolan denna fredag var att agera bussvakt. Tack och lov kom bussarna i tid och jag kunde ta bilen hem.

Högarör

 Sonen var hemma och pluggade inför en fysiktenta. Jag lämnade hunden hemma hos honom och stack iväg på en geocachingtur till Dalstorp. Det är en bra bit dit, men min bloggkompis Anna-Lena hade ju lagt ut en födelsedagscache till mig. Den var fortfarande ologgad. Det berodde nog mest på att traktens geocachare var generösa och sparade den till mig. Jag tog mig i alla fall dit. Solen sken på min väg. Fast det var kallt i luften.

Massor av sten

 Cachen låg vid ett stort gravröse kallat Högarör. De är imponerande dessa stora stenhögar. men jag var glad att burken inte var gömd bland stenarna. Den fanns en bit ner i backen bakom röset.

FTF-logg

 Jag hittade den ganska snabbt och loggboken var tom. Nu har jag loggat den och det är fritt fram för alla andra att också leta efter den. Stort tack till Anna-Lena för den fina presenten!

Tresvängen

 För att ta mig till gömman måste jag gå nedför slalombacken som kallades Tresvängen. Man kan lätt förstå varför. Tre svängar och sen var man nere. Den imponerade inte lika mycket på en som bott några år nere i Alperna i min ungdom. Jag avstod från skidorna idag. Dessutom verkade snölagret vara lite tunt. Det kom ju lite snö igår, men här var det väldigt sparsamt.

Mossig lift

 Repet till liften låg på marken och det verkade inte ha använts på ett bra tag. Det växte mossa på det. Jag tog mig uppför backen för egen maskin. Den var ju inte så lång. Uppdraget var utfört. belåten kunde jag fortsätta min färd.

Oset i Dalstorp

 När jag ändå var i Dalstorp, kunde jag passa på att logga några andra cacher också. Det fanns ett antal längs sjön. Den första hittade jag vid Oset. När jag kom dit, mötte jag andra bilar. Alla vinkade glatt åt mig och till och med änderna snattrade välkomnande. Cachen hittades alldeles intill fotostället med utsikt över den andra bron.

Gravfältet vid Dalstorpssjön

 Bilen rullade vidare runt Dalstorpssjön. Jag stannade till vid ett gravfält. Här fanns trevliga vandringsleder och fina rastplatser längs sjöstranden. Det var vackert, men jag hade ingen fikakorg med mig. Jag fortsatte i stället.

Utsikt från Dalstorps kyrka

 Nästa hållplats blev Dalstorps kyrka. Den låg vackert med fin utsikt över sjön. Jag fick leta en liten stund trots att jag faktiskt gissade rätt placering på gömman från början. Konstigt att man inte kan lita på sin intuition utan alltid ska följa GPS:n. Den har inte alltid rätt eller så är koordinaterna lite off ibland.

Sjölunds udde

Vid Sjölunds udde fanns ett litet vindskydd. Jag tog bilen en bit in på skogsvägarna, men jag gick de sista 300 metrarna fram till gömman. Man kan inte alltid chansa på att vägarna är farbara.

Borrarp

Borrarp var ett spännande ställe. Här hade det funnits en borg med vallgrav. Det hade jag aldrig kunnat gissa. Jag hade aldrig kommit hit ens om inte det funnits en cache här. Sen fortsatte jag på grusvägarna i dessa okända trakter. Ibland kan man inte lita riktigt på kartan i GPS:en. De kan se både större och mindre ut än i verkligheten. Jag mötte en stor SUV på den trånga vägen, men han tog sig förbi. Jag fick vända på ett ställe, men sen var jag snart ute på större vägar som förde mig tillbaka till Dalstorp.

Hängbron

 Innan jag kom dit var jag med om ett återseende. Jag letade mig fram på småvägarna till en cache med namnet Hängbron. När jag kom dit kände jag igen mig. Här var vi förra sommaren på vår första geocachingtur tillsammans, Anna.Lena, Bodil och jag. Då fanns där en cache som hette Hjelmafors. Den arkiverades, men den nuvarande cachen fanns på samma ställe.

...över Jelmån

 Det var mycket vatten i forsen som strömmade friskt. Det riktigt dånade om den. Medan jag letade kom en kvinna och promenerade över bron. När hon försvunnit hittade jag burken.

Indiana Johansson på bron

 Sen var jag förstås tvungen att själv ge mig ut på den svajiga hängbron över forsen. Annars hade väl mitt alter ego, Indiana Johansson, blivit riktigt besviken. Den här bron var både stadigare och mer komplett än den över Lagan som jag  provade på det första Indiana Johansson-äventyret.

Vattenkällan Kappart

Det blev några gömmor till på hemvägen. Kappart var en vattenkälla bredvid vägen. Jag har alltid fascinerats av vattenkällor som sipprar fram ur marken ända sedan min bror och jag grävde ur en källa hemma i Kolvarp för många år sedan. Jag smakade dock inte på vattnet i Kappart.

Nu började jag känna att det var väldigt längesen jag åt något. magen kurrade när jag letade på nästa ställe, i närheten av en kyrkoruin. Cachen skulle finnas under, troligen under ett gammalt hus. Jag kröp på alla fyra med huvudet uppochned för att kunna se in under vilket jag avskyr då glasögon glider av och jag ändå inte kan se något för att det blir suddigt. Jag bestämde mig raskt för att åka hemåt i stället. Jag måste ju ha några gömmor kvar så att jag kan återvända en annan gång. Det blev ett snabbstopp till och en burk loggad vid vägkanten. Den kallades Glasbruket.

På hemvägen stannade jag och köpte ett par pizzor. Medan de bakades handlade jag i affären bredvid. Maken och sonen åt gärna varsin bit pizza. Det gjorde den andre sonen också när han kom hem. Jag hämtade honom vid Bredasten ikväll. Imorgon blir det en hel del matlagning och lite annat fixande inför söndagens fest. Nu är det nog dags att sussa så vi orkar.