Celebrating 2 000 000

Solen är tillbaka

 Idag är det sista vinterdagen, imorgon börjar vårmånaderna. Om det vore så väl att vintern hade agit sitt pick och pack och dragit, men än får vi nog vänta lite med att fira vårens ankomst. Annars är det en stor firardag idag.

Vinterpromenad

 Alla marior har ju namnsdag, även jag. Maria är mitt mellannamn, ett gammalt släktnamn. Men jag har inte firat. Det var jobbet som vanligt. Fast ändå inte. Idag hade vi besök från Fackelbärarna i Holsbybrunn. Åtta ungdomar är på besök i vår kyrka den här veckan. Idag besökte de femmorna och sexorna på skolan. De kommer ifrån USA, Canada, Tyskland och Ryssland. De pratade engelska med eleverna och lekte olika roliga lekar med dem. Alla tyckte det var jätteroligt och de vågade faktiskt använda det engelska språket och ställa frågor till besökarna.

Efter skoldagens slut åkte jag hem en snabbis för att ta ut hunden. Sedan fortsatte jag till stan och en föreläsning om bedömning i matematik. Det är mycket bedömning på tapeten nu och för varje gång blir vi kanske lite klokare. Men som en kollega sa idag: När vi känner att vi kan detta, då ändrar de väl igen så vi får börja om.

2 miljoner geocacher i världen

 Idag publicerades den tvåmiljonte geocachen i världen. Räkneverket har tickat uppåt ett tag och idag passerades gränsen. Det är förstås också något att fira. Jag firade med att åka till Vaggeryd och logga fyra burkar. Det hann bli ganska mörkt innan jag kom igång, men det gick att hitta gömmorna med ficklampans hjälp. Den första var ett TB-hotell. Jag hade nog förväntat mig en roligare burk. Det var inget femstjärnigt hotell precis, snarare ett vandrarhem, men jag lämnade av några resekryp i alla fall. Sen blev det två enkla skyltcacher. Den sista gömman var den roligaste. Det var en stor burk, som började tjuta när jag öppnade den. Jag lyckades hitta avstängningsknappen till larmet. Sen fick jag leta lite efter loggremsan. Det fanns mångatänkbara ställen att leta på. Det var lite rörigt i lådan, men jag hittade den. Sen blev det värre. Jag tror inte jag lyckades återställa cachen som den var. Jag är inte helt oteknisk, men vissa saker ligger inte för mig. Det blev sista gömman jag besökte för nu är jag uppe i #1499 loggade burkar. Nästa burk ska loggas på lördag och jag har redan utsett vilken som ska bli #1500. Mer rapport från det senare.

Sverigesouvenir

 För att fira den tvåmiljonte cachen har Groundspeak släppt ett antal nya souvenirer. Man brukar få sådana om man loggar någon cache vid megaevent eller vid speciella dagar. En del länder har haft souvenirer tidigare, men nu blev det fler som fick det. Sverige var ett av de länderna. Alla som loggat en cache i Sverige fick en dalahästsouvenir. Sverige är det geocachingtätaste landet i världen. På senaste tiden har det bara exploderat. Det finns många nya geocachare och det blir tätare mellan gömmorna. Ju fler att leta upp desto roligare för oss.

Kvällshimmel

Igår kväll sken solen och färgade himlen i alla möjliga rosa nyanser innan den gick ner. Även strecken efter flygplanen som passerar högt över gården blev rosa. Men idag var det grått som gällde. Fast när jag var ute för en stund sedan med hunden var himlen alldeles översållad av stjärnor. Det är också vackert.

Den vita öknen

Det finns sandöknar, grusöknar och klippöknar, kanske kan man detta för den vita öknen. Vi samtalade om livets öknar på gemenskapsgruppen ikväll. När vi träffas följer vi de olika pärlorna i Frälsarkransen. Nu hade vi kommit till ökenpärlan. Vi kunde konstatera att alla hamnar vi någon gång i en öknen då livet känns torrt och jobbigt. När vi är mitt ute i den kan det vara svårt att se hur vi ska klara av den, men på något sätt tar vi oss ur öknen och livet blir lättare igen. Det finns ju bara ett sätt och det är att ta sig igenom den.

När livet är öken, behöver vi varandra. Då behöver vi stöd, uppmuntran och tröst, men det är inte alltid så lätt varken att ge eller ta emot. Vi håller ofta våra svårigheter för oss själva. Men om vi vågar dela med oss, kommer vi att upptäcka att det svåra avtar. Division innebär ju oftast att resultatet blir mindre. Det enda som det inte stämmer in på är väl glädjen. Delad glädje sägs ju vara dubbel glädje.

Solen sken i alla fall så härligt på oss, när vi gick eftermiddagsrundan. Även om det var lite kallt, kom vårkänslan smygande. Vintern går mot sitt slut, vårvintern är här. Då är inte våren långt borta. Fast det brukar ju kunna bli några bakslag. Det var fullmåne ikväll, såg jag när vi åkte hem, då brukar det bli kallt i varje fall på natten.

För några dagar sedan skrev jag en kommentar på en blog där en amerikansk bloggare och geocachare lottade ut ett speciellt geocoin. När jag kollade bloggen ikväll, hade hon dragit vinnaren. Det blev jag! Kolla filmen här. Nu får jag vänta med spänning på att vinsten ska dimpa ner i postlådan. Annars har jag legat lite lågt men geocachingen de senaste dagarna. Det är nog snart dags för en tur igen.

I skolan jobbar vi på. Idag fick femmorna börja på ett konstruktionsuppdrag. De ska konstruera en månfarkost, som ska kunna bära en last av månstenar. Månen är intressant. Jag såg Vetenskapens värld häromkvällen som handlade om månen. Det är mycket på jorden som vi kan tacka månen för.

Eleverna planerade sitt arbete i grupperna, byggde och testade sina alster. Det kommer nog att ta några lektioner innan de blir helt klara med uppdraget. Men roliga farkoster blir det.

Sista halvtimman av skoldagen kommer sexorna tillbaka från sin dag på högstadiet. Då kör vi matte. Idag blev det lite algebra, mest försmak på morgondagens lektion. Innan de gick hem fick de jobba med en "exit ticket". Det var två multiplikationsuppgifter med tvåsiffriga faktorer och decimaltal. Jag gillar den här typen av uppgifter. De är enkla att ta fram och att genomföra. De går ganska snabbt att rätta och man ser snabbt vilka som hajat hur man löser uppgiften och vilka som behöver hjälp.

Dagens sista pass var vid busshållplatsen. Jag var bussvakt. En ficka i trean hann inte ut från skolan innan torskingebussen gick. Hon kom och sa att den bussen som just gått skulle hon åkt med. Som tur var kom den sista skolbussen några minuter senare och Pia lovade att ta vägen över Torskinge när hon körde hem slättöbarnen. Allt löste sig och jag kunde ta bilen hem. Annars hade väl jag fått köra hem henne. Det var ju åt samma håll som jag skulle.

Samma men olika

Tänk så olika man kan se på saker och ting. Vi ser samma sak men vi uppfattar det så olika. Det kanske är som med bilderna i detta inlägg. De är tagna med min mobilkamera under hundpromenaden i eftermiddags. Alla bilder fotades på samma plats, men jag använde olika effekter. Den första bilden tog jag utan effekt. Solen gick ner bakom talltopparna. Molnen vid horisonten färgades svagt rosa, men över oss var molntäcket grått. Det var en skön promenad. Istäcket på vägen började luckras upp av det milda vädret. Jag är ingen vän av slask och tö, men vi måste igenom den fasen innan våren är här.

Nästa bild är oskarp i kanterna. Det är bara i mitten som det finns skärpa. Man får ett slags tunnelseende. Ibland får vi nog det lite till mans. Om vi bara har fokus på detaljerna i mitten, tappar vi det som finns i periferin. Då förlorar vi kanske helheten. När vi bara har blick för dem som alltid står i centrum, uppmärksammar vi inte de människor som döljer sig i utkanten. Det kan vara bra att fokusera och koncentrera sig, men vi får inte tappa helhetsperspektivet.

Sedan blev det två bilder i olika vintagestil, den ena lite varmare än den andra. Jag gillar vintage. Ganska mycket här hemma skulle nog kunna hamna i den kategorin, speciellt nu när det kryllar av ärvda saker från makens föräldrahem. Genom åren har jag nog också samlat på mig många vintageprylar. Jag gillar gamla saker. Jag hör inte till dem som bara vill ha nytt. Men med åren kan det bli lite för mycket prylar. Då behöver man rensa ut en del ur sitt liv. Kanske ge dem till andra som kan ha nytta av dem. Ibland vill jag rensa och skala av onödigheter. Det känns som att det är dags nu för en sådan aktion. Men att rensa tar tid och det har jag inte så gott om just nu.

Till sist blev det en bild i posterize. Färger och former blev då lite förvrängda. Jag tänker mig att det skulle kunna ha varit en affisch av Andy Warhol. Men då kanske den skulle se ut så här:

Ibland tror jag vi ser på världen och på andra människor med förvrängd blick. Vi ser dem inte som de verkligen är. Vi ser genom ett filter som förvanskar det vi tittar på. Vi kan ha förutfattade meningar om så mycket i vår omgivning. Men ibland lyfts filtren bort och vi kan se med nya ögon på världen runt omkring.

"Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig." 1 Kor 13:12

Söndagsbön på gång

Ikväll var vi tolv personer och en hund som gav sig ut på en bönepromenad genom samhället. Det var första gången vi gjorde en sådan aktivitet i församlingen. Vi bestämde igår på vår styrelsesamling att satsa på ytterligare en bönesamling i veckan. Vi har haft en samling på tisdagar klockan nio, men de flesta har ju ingen möjlighet att vara med då. Nu bestämde vi att erbjuda dem som vill be tillsammans att komma till kyrkan på söndagskvällarna mellan sju och åtta. Någon från styrelsen kommer att öppna kyrkan och finnas med. Hur samlingen kommer att se ut beror på vem som håller i den. Idag blev det en bönepromenad.

Vi startade från missionskyrkan och gick en runda runt hela samhället. Här och där stannade vi till och bad för olika saker. Vi bad också under tiden som vi gick. Efter en timme var vi tillbaka vid kyrkan och då hade vi gått ca 3,5 km. Det var lika långt som jag gick på eftermiddagen med hunden. Han fick inte följa med ikväll för jag trodde att Bosse skulle följa med. Det gjorde han också. Takko gillar inga andra hanhundar så det var bäst att han stannade hemma. Vi avslutade promenaden i kyrkans entre med att be för varandra och till slut Fader vår. Jag tror alla som var med hade uppskattat promenaden och gemenskapen som vi hade. Nästa söndag är det någon annan som ansvarar och då få vi se hur det kommer att bli då.

På förmiddagen hade vi gudstjänst som vanligt. Pastorn predikade om den kämpande tron, som var dagens tema. Tonåringarna sjöng och bjöd på mingelfika. Sen åkte vi hem och lagade lasagne. Det var inte alls dumt.  Ett par matlådor blev det också.

Dagarna och veckorna rullar på. Imorgon är det skolan igen. Då ska vi försöka få lampor att lysa, prata engelska med varann, skriva om hur en vattentoalett, en blandare och ett vattenlås fungerar samt kolla vad vi kan om geometri. Många olika saker jobbar vi med. Det är därför lärarjobbet är så omväxlande och eleverna gör det spännande. Man vet aldrig hur det slutar.

Lördag med lite av varje

Lördag och melodifestivalen är avklarad. För en gångs skull fanns det låtar jag gillade. Rätt låtar gick till finalen. Utan att jag behövde rösta. Jag röstar ju aldrig så egentligen har jag väl inte rätt att klaga om det blir fel låt som vinner.

Det var en grå dag idag. Jag tyckte det fanns många solar på väderkartan men tydligen inte här. Hunden och jag tog en lång runda på eftermiddagen. Det var skönt att komma ut i frisk luft och få röra på påkarna. Hunden skuttade runt och nosade överallt. Det fanns säkert många intressanta dofter. Igår kväll försvann. En av grannarna en bit bort ringde och sa att han var där. Deras tik löpte och sånt kan hanhundar känna på långt håll. Så nu får han inte gå ut utan koppel.

Snön håller sig kvar. Det var lite isigt i spåren på vägen. I snön fanns en massa spår efter rådjur och harar. Vildsvinen har hållit sig borta som tur är. Men fåglarna sjunger. Idag såg jag en nötväcka som klättrade på en  ekstam. Det är roligt när det rör på sig. Ekorren brukar också klättra bland ekarna. Den sitter uppe på en gren och tittar på oss när vi går förbi.

På morgonen träffades vi i styrelsen för att äta frukost ihop. Det blev en riktig hotellfrukost. Först fanns det yoghurt och flingor, mackor och pålägg, kokta ägg, juice, kaffe och te. När vi trodde vi var klara, kom det fram bacon, prinskorvar och äggröra. Så mycket brukar jag inte äta på morgonen, men gott var det.

Sen fortsatte vi att samtala om viktiga saker. Det blev ett bra samtal. Ibland kan samtal vara bra, men de leder inte alltid till förändring eller handling. Jag hoppas att det vi bestämde ska leda till förändring. Vi avslutade förmiddagen med att be tillsammans och för varandra. Det är också skönt att någon ber för mig.

Imorgon är det gudstjänst igen. Vi fortsätter på temat i våra 40 dagar och har kommit till "Den kämpande tron". Tonåringarna ska sjunga. De blir säkert en bra gudstjänst.

Vertex försöker gömma sig i buskarna

Solen glöder, isen tappar

Isen tappar

Fredag, tack och lov! Dagarna kommer, dagarna går. Veckorna ilar, tiden rusar iväg. Man skulle kunna sammanfatta nuläget med: "Det är mycket nu". Det är mycket som ska hända varje dag. Men det händer också mycket runt omkring oss. Det är ljusare på morgonen, när jag går ut med hunden innan jag åker till jobbet. Det är fortfarande ljust, när jag kommer hem och går nästa promenad. Talgoxarna sjunger och hackspettarnas "klyyyh" hörs över markerna. Även om det kommit mer snö och fortfarande är ganska kallt, så går det framåt. Våren närmar sig.

TB Flipflop

 I tisdags var det dags för Jönköpingsbesök igen. Jag hade klarat mig bra, trots alla bakterier och virus som florerar, tyckte homeopaten och skickade med mig lite fler pillerburkar hem. Ja, det kunde varit mycket värre. Efter det besöket tog jag en fika på ett kondis vid Torpa innan jag började leta geocacher. Det brukar ingå vid stadsbesöken. Den här gången blev det bara en burk i stan, sen drog jag ner till Vaggeryd igen. Det hade kommit en hel del snö sen sist, så det var ganska svårt att leta här och där. Jag fick hoppa över en del tilltänkta fynd. Jag hade tänkt lämna av några resekryp, men jag hittade aldrig någon tillräckligt stor burk. Det blev i alla fall fem burkar loggade. En av dem var en myst som jag hade löst och som vi tänkt ta vid senaste besöket men vi glömde alldeles av den. Jag fick plocka fram stegen, men det var ingen ute som kunde undra vad jag gjorde.

Sammanträdeskaka

Tillbaka i Forsheda åkte jag direkt till missionskyrkan för det årliga ekumeniska mötet med vår styrelse och kyrkorådet i Svenska Kyrkan. Vi brukar träffas och planera gemensamma aktiviteter. Vi har faktiskt en hel del sådana. Nu är hela året planerat. Det kändes lite långt borta när vi pratade om nyårsbönen, men det händer mycket innan dess också.

Gårdagens solnedgång

 Det har varit en hel del skriverier om lärares arbetsbördor och om alla dokumentationskrav som belastar oss hårt. Det känner vi faktiskt av. Men det finns ljuspunkter. En av dem är arbetsmiljöverkets senaste beslut. Detta har vi efterlyst. Man kan inte bara lägga på oss fler och fler arbetsuppgifter utan att tala om vad som kan plockas bort. Vi har bara de timmar vi har och kan inte pressa in hur mycket som helst i dem. Jag hoppas detta kan få andra kommuner att också agera. Nästa vecka ska alliansens partiledare träffas här i närheten, närmare bestämt i Maramö. Byn kommer att hårdbevakas av media. Lärarförbundet har visst lämnat över en kravlista som man hoppas kommer på agendan. Men man får väl inte hoppas på för mycket.

Dagens solnedgång

 Stressen på jobbet är något som jag verkligen känt av den senaste tiden. Idag var jag hos läkaren. Den senaste tiden har jag varit så trött och inte orkat särskilt mycket. Jag har kopplat det till den stressiga situationen vi lever i, men de senaste dagarna blev jag orolig för hälsan. Mina händer blev ibland alldeles blåa. i onsdags reagerade min elever och undrade vad det var med dem. Då såg de alldeles blåsvarta ut jämfört med deras. Kalla händer brukar jag ha, men de svar inte kalla bara blåa. Så idag fick jag ett besök på vårdcentralen med EKG och läkarundersökning. Det positiva resultatet var att mitt hjärta funkar alldeles utmärkt, lungorna likaså, blodtrycket var perfekt och syresättningen nästan hundraprocentig. Det är alltså inget allvarligt fel på mig. De blå händerna kanske beror på stress i kombination med stora temperaturväxlingar. Temperaturen kan jag inte göra så mycket åt, i varje fall inte utomhus. Så det blir väl stressen jag får ta tag i. Det blir inte så lätt med tanke på allt som väntar framöver: skriftliga omdömen, utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner, åtgärdsprogram, nationella prov i matte och engelska och som final betygssättning. Det är inte lite och samtidigt ska jag genomföra undervisning i tre klasser i engelska, matte och NO/teknik. Dessutom har vi de vanliga mötena med arbetslag och kollegor och konferenser med ledningen. Det kanske inte är så konstigt att den gamla kroppen slår bakut.

"Pärlplattan" Takko

Medan man väntar på att bli uppringd av vårdcentralen kan man ju leka lite med mobilkameran igen. Den där roliga funktionen som skapade prick av bilderna kan man ju använda till ett och annat skoj. Både hunden och katterna kunde förvandlas till prickmönster. Man kanske kunde göra en pärlplatta av bilden eller varför inte ett korsstygnsbroderi.

"Korsstygnsmönstret" Sigge

 Imorgon ska jag äta frukost och samtala med styrelsen i missionskyrkan. Förhoppningsvis hinner jag med lite annat roligt också som promenader i solsken och något annat trevligt. De där orättade matteböckerna i skolväskan får vänta till söndag kväll. Nu är det helg.

Trasig tand och mera snö

Snön hänger från ladugårdstaket. Vi väntar bara på att den ska rasa ner. Det brukar höras som en mindre jordbävning då. Men vi hörde aldrig något ras i helgen. Snön satt väl fastklistrad. Temperaturen har hållit sig kring nollan och då klibbar snön vid. Det snöade en hel del igår. Men idag kom det ännu mer snö. Vägarna blir moddiga och jobbiga. Nu när sportlovet är förbi, väntar vi på våren. Fåglarna sjunger, men det är bara de tidiga som hörs. Vi får nog vänta ett tag till på resten.

Nu har vi fått vår värmepump installerad. När jag var hemma på min rast för att ta ut hunden en liten runda, var installatören här och fixade det sista. Sen när jag kom hem ikväll, hörde jag att apparaten var igång. Det känns skönt att slippa gå ut och elda i pannan i tid och otid. Äntligen är det klart.

Idag var vi tillbaka på skolan igen efter en veckas härligt vinterlov. Många hade varit ute i snön. En del hade åkt skidor eller skridskor. Nu börjar hästveckorna fram till nästa lov. Det är nu allt ska klaras av. Man brukar ju säga att det man inte hinner med innan påsk blir inte gjort. Det är mycket som ska hinnas med och tiden är knapp. Vi körde i alla fall igång med rivstart.

I fredags bet jag av en tand, eller i varje fall en gammal fyllning. Så idag fick jag slå en signal till tandläkaren. Som tur var för mig hade han fått ett återbud. Jag fick åka iväg en stund för att få tanden lagad. Det fixades elegant, men jag blev 1240 kronor fattigare och kom tillbaka med en sluddrande tunga och bortdomnad käke. Fem timmar varade bedövningen så den tog rejält. Men så kände jag inget under lagningen heller. Det var lite svårt att prata så jag höll mig rätt tyst sista lektionen och på arbetslagsträffen. Hungrig blev jag också för jag hade inte ätit sen klockan elva när jag väl kom hem vid halvsextiden. Då var det gott med lite mat.

Igår tjänstgjorde jag som extra predikant. Pastorn hade ledig helg och jag hade lovat predika. Temat var givet. Vi har precis startat våra 40 dagar och söndagens tema var Prövningens stund. För den som vill läsa min predikan så finns en länk nedan. Det var vår värdgrupp som tjänstgjorde. Vi städade kyrkan i lördags. Igår var det maken som skötte ljudet, jag predikade och en av de andra ledde mötet. Så vi hade hand om nästan allt. Sången stod inbjudna gäster för. Efter mötet var det spartansk mingelfika. Det är ju fastetid så då kan vi ju hålla igen lite.

Efter mötet var det flera som sade att de sett i predikoturerna att jag skulle predika i Ås på kvällen. Det var tur att de sa det för det hade jag nästan glömt bort. Jag hade inte noterat det i min kalender och då är det borta ur minnet. Så på kvällen körde jag till Ås och höll samma predikan är. De är inte så många men det brukar alltid vara trevligt att besöka dem. Det snöade när jag åkte dit, men på hemvägen hade det slutat. Skogarna är snötyngda och man får ta det lite lugnt på vägen över mossen mellan Slättö och Torskinge. Sen var jag snart hemma igen och kunde varva ner med slutet av Så ska det låta.

Predikan Prövningens stund 2013-02-17

Till Skryd och Vgd

Dagens utflykt gick till Skillingaryd/Vaggeryd. jag var lite trött eftersom jag somnade sent och sov dåligt inatt. Men jag kom upp och packade ryggsäcken, gick en runda med hunden, som fick stanna hemma. Sen åkte jag till Värnamo. Därifrån åkte jag med Katrin och Fredrik. Att det blev Vaggeryd som mål för dagens cachingtur beror på att de senaste veckorna har det kommit ett stort antal gömmor där. En del var enkla, men andra var riktiga kvalitetscacher.

Vi startade letandet i Skillingaryd. Den första gömman fick jag leta upp själv då de andra redan loggat den. Den hette Formgivare #3 och handlade om Bengt och Lotta. Jag har några smycken formgivna av dessa. Det kanske inte syns så bra på bilden. Jag hittade en rolig funktion i mobilkameran som jag var tvungen att testa.  Sen loggade vi några mystar som jag löst. Det var tre av cachenötterna i Skillingaryd, som jag äntligen lyckats lösa. Tyvärr hittade vi inte den sista. Det kanske går lättare när snön är borta.

Bilen rullade vidare norrut mot Vaggeryd som ju var dagens huvudmål. Första stoppet blev vid En massa spån. Vi hittade burken enkelt, men det var svårare att komma in i den. Här krävdes verktyg. Till slut hittade jag något i min nyckelknippa som visade sig funka. Många stora lastbilar passerad medan vi loggade. Bakom staketen fanns stora gula berg med sågspån. Det var tur att vi inte hade sågspån i huvudet. Efterlyckad aktion kunde vi fortsätta.

Rondeller kan innehålla mer än rondellhundar. Här fanns ingen hund vad vi kunde se, men det fanns en cache. Vi stövlade rakt in i centrum av cirkulationsplatsen. Gissa om det fanns stora ögon som tittade på oss. Det var ganska många både personbilar och lastbilar som passerade under den tid vi befann oss i händelsernas centrum.

Vi åkte sen in till Vaggeryds centrum. Det blev en semla och kaffe på ett fik innan vi fortsatte. jag hade glömt plånboken hemma, men jag blev bjuden på kalaset. Det blir väl min tur nästa gång.

Det finns en hel serie med brocacher. Vi besökte två av dem men lyckades bara hitta den ena cachen. Lite balansgång kräves på den hala slänten, men burken var lätthittad.

Vid den andra bron letade vi ett tag övervakade av ett antal änder. De var nyfikna på oss och vaggade runt oss. En av honorna ville ge sig upp på vägen, men vi tyckte att det kunde vara för farligt. Hon gjorde ett försök, men blev väl skrämd och flög rakt ner i ån över huvudet på oss genom buskage och allt.

Herr gräsand i sin praktfulla dräkt höll koll på oss. Efter ett tag gav vi upp och åkte vidare. Totalt loggade jag 20 cacher idag. En del av dem var vanliga skyltcacher, men många var fina gömmor på bra ställen.

Vid friluftsgården parkerade vi bilen och gick en runda för att logga ett antal cacher. Det var skönt med en promenad. Många åkte skidor i spåren eller promenerade. Andra åkte pulka i backarna. Vi besökte både Skogsmulle, Robin Hood och trollen, men ingen var hemma. Deras cacher var däremot på plats.

 Skägglaven hängde i träd och buskar. Det måste vara frisk luft i den här skogen eftersom den växte så ymnigt. Eller var trollens skägg som fastnat i buskarna?

Ibland satt gömmorna lite högre upp. Det går ju an om det finns naturliga stegar. Fredrik fick vara apa den här gången. Det var en ny version av gömma. Det är alltid trevligt med nya konstruktioner. Vi lyckades i alla fall öppna den med hjälp av nyckelknippan än en gång. jag måste nog stoppa ner en skruvmejsel ibland cachingutrustningen. Pincetten har varit ovärderlig de senaste turerna. När loggremsorna är lite fuktiga eller nerknölade i trånga petrör, då är pincetten det som gäller.

Efter några lätta cacher, åkte vi till en svår gömma. katrin och jag hade varit där och letat en gång utan att hitta den lilla luringen. Det var en stor gran som gett namn åt cachen. En del andra vana geocachare hade också gått bet. Idag letade vi bara en kort stund. Sen sade Katrin att där den ju. Det var nog lite lättare att urskilja den när det var snö på marken. Fast det kändes riktigt gott att kunna avsluta dagen med denna luriga gömma.

Nu blev det inte sista gömman som vi hade tänk. När vi åkte hemåt såg jag att det fanns en till gömma i rondellen vi körde in i för att köra upp på E4:an. Vi stannade till och hoppade ur bilen för att leta. Jag hittade den en bit upp i ett träd. Nu var det min tur att klättra. Jag fick till slut användning för min teleskopstege som vi lastat över från min bil på morgonen.

Detta var andra tillfället då jag använt stegen. jag köpte ju den för att kunna nå de lite högre gömmorna och här gick det bra. Cachen plockades ner och loggades utan problem.

Den allra sista gömman på rundan var nog den allra bästa. Den hade till och med min mugglarmake gillat. jag tänker förstås inte avslöja hur vi fick fram cachen, men det var med gemensamma ansträngningar Fredrik och jag kunde signera loggremsan. Detta var en av dagens höjdpunkter och helt klart värd ett favoritpoäng.

Sen åkte vi direkt hem. Min bil stod kvar i Värnamo och stegen lastades över igen innan jag vände hemåt efter en lyckad dag. Vi var mycket nöjda och trötta. Hemma igen var det dags att ta ut hunden en runda och sedan laga till lite mat. Idag blev det lax i ugn och pasta. Smakade smaskens!

När jag loggat alla cacher på nätet, satt jag och lekte lite med mobilkameran. Jag hittade några roliga funktioner. Så här är några roliga bilder på mig.