Valborg, vilken cirkus!

I morse anlände jag till jobbet vid vanlig tid. jag har mitt skrivbord vid fönstret i arbetsrummen. När jag tittar ut, ser jag att hela grusplanen har ockuperats av en cirkus under natten. De brukar komma varje år på valborgsmässoafton. Fast det var felra år sedan jag var på någon förställning. Det måste varit när pojkarna var små.

Hela dagen kunde jag följa hur de jobbade. Jag hade mina lektioner som vanligt. Men varje gång jag återvände till fönstret i arbetsrummet hade det hänt något på planen utanför. Eleverna var förstås också intresserade. Det gick ändå bra att ha engelskalektioner med femmorna. Det var bara när de släppte ut alla hundarna som det blev lite svårt med koncentrationen. Kamelen var också spännande.

Efter lunch brukar jag ha NO med femmorna, men inte idag. De tittade på film hela eftermiddagspasset. Så jag blev befriad och kunde ägna mig åt att rätta nationella prov i engelska och ha koll på cirkusspektaklet. Till slut var hela cirkustältet rest. Eleverna såg fram emot att gå på föreställningen. Jag hade andra planer.

Jag åkte direkt hem till hunden efter skolans slut för dagen. Sedan tänkte jag ge mig ut på en liten runda och leta upp några burkar. Det finns ett utsiktstorn vid Store Mosse som jag aldrig besökt. Det ligger på östra sidan vid Kvarnö. Där finns en gömma som jag länge tänkt söka reda på. Idag var dagen då det skedde.

Jag gick den korta spångade stigen fram till tornet. Gömman var enkel att hitta och sen klättrade jag upp i tornet. Det blåste rejält den här dagen men utsikten var fin.

Det var riktigt blött på mossen. Fåglarna höll sig på avstånd, men jag skymtade någon svan och några gäss längre bort. På andra hållet gick en trana. Det var en magnifik plats.

Sedan gick jag tillbaka till bilen. På vägen passerade jag intill en högstubbe där insekterna gjort gångar under barken. När barken ramlat av, avtecknade sig dessa som ornament i veden.

Det var en fin dag för geocaching och klockan var inte så mycket. Så jag fortsatte norrut till Vaggeryd. Det blev ett antal burkar hittade där också. Jag besökte flera olika gravfält.

Det ena låg vid gamla riksettan, det andra fanns mitt i skogen. Alla dessa gamla fornminnen är spännande, tycker jag. ofta finns det bra information på skyltarna bredvid. Här får fantasin näring.

I skogen hittade jag också en fallen jätte. Det var en bjässe till gran som föll under stormen Gudrun. Den hade nog den största rotvälta jag någonsin sett.

Det är inte så lätt att ta kort på sig själv och bjässen. Stor var den i alla fall.

Jag gick en ganska lång runda genom skogen och kom ut vid ett bostadsområde i närheten av ån. Det var inte så mycket folk ute, men jag såg några som fiskade i ån.

Vitsipporna slår ut mer och mer i hagarna. Idag hittade även gullpudra i ett fuktigt dike vid Götafors kraftstation. Blommorna är rätt oansenliga, men de lyser intensivt i gulgrönt.

Cacherna jag hittade var både kreativa och fina de allra flesta. Här är ett litet urval, men jag säger inte var de finns. Jag hittade en gris med ett petrör i rumpan. Den såg lätt galen ut.

Ett rådjur hade fått bidra med dekorationen på en annan guldig burk. Den var inte lätthittad, men det gick ganska snabbt för mig. Många gånger gäller det att se de udda detaljerna.

Högt uppe i ett träd satt en liten blå smurf och höll  en geocache i händerna. Den var riktigt gullig. Men jag fick klättra upp fyra meter i en stor gran för att besöka honom. Det svåraste var att ta sig upp till de första grenarna, men jag har ju stegen i bilen.

Dagens bästa gömma var nog blåmesarna som sjöng så vackert för mig, när jag öppnade deras gömma. De sjöng in våren. Det var faktiskt den enda vårsång jag fick höra idag. Jag missade valborgsfirandet, men jag firade ju på mitt sätt. Det var minst lika roligt. Jag åkte hemåt igen och när jag passerade Forsheda, gick alla cirkusbesökarna hem från föreställningen. Hemma gjorde maken våfflor till oss. De slank lätt ner i den tomma magen. Sen var det dags att logga alla tretton fynden och en DNF på nätet.

Hanahöjspåret och Vikingaland

Sänkesjön

Det såg ut att kunna bli en fin dag. När jag slog upp de blå, sken solen. Svalorna var redan igång utanför fönstret. De bor i ladugården och brukar flyga över gården och fånga mygg och andra insekter. Det blev en liten runda med hunden och sedan iväg till gudstjänsten. Där sjöng vi glada sånger och hörde en predikan om att använda sin tid. Min dag var redan inrutad. Vi åkte hem och fikade. Sen tog jag ut hunden på en längre promenad innan det var dags att åka för eftermiddagens aktiviteter.  

Skattjakt i skogen

 På höstmarknaden i november sålde jag biljetter till en geocachingintroduktion. Några stycken nappade och idag var det dags att prova på. Det var en familj och två par, sex vuxna och tre ungdomar. Först samlades vi och kollade på www.geocaching.com. Vi skapade konton till dem som ville. Vi tittade på kartan och kollade in några cacher. Sen gav vi oss ut till elljusspåret. Där hade jag ju lagt ut ett antal cacher som publicerades igår kväll. Tidigt på morgonen var det två som hunnit logga alla. På förmiddagen hade ytterligare någon varit där.

Där var den!

Jag hade tre GPS:er så vi delade upp oss i tre grupper som gav sig ut på skattjakten. Några av burkarnas koordinater får jag nog justera lite. De var inte helt perfekta. Men slingan är en nybörjarrunda så därför har jag gett lätta ledtrådar till alla gömmorna. Några är förstås svårare, några är lätta.
#1 Hanahöjspåret: Starten
#2 Hanahöjspåret: Stackars Kurre
#3 Hanahöjspåret: Sänkesjön
#4 Hanahöjspåret: Tuppen på toppen
#5 Hanahöjspåret: Tjuvaktiva skatan

Nu loggar vi

Det gäng jag följde med hittade alla inklusive den gamla gömman, min allra första, som heter Hanahöj. De andra grupperna sparade några till senare. De fick i alla fall pröva på att geocacha.

Korvgrilling

När vi kom tillbaka till startplatsen, tände jag engångsgrillarna och plockade upp alla tillbehör. Sen grillade vi korv. Det smakade gott med lite kvällsmat ute i det fria. Det fanns grillkorv, ostkorv och choritzo. Törstiga var vi också efter rundan i motionsspåret.

Tjock eller smal...?

....toppad med lök och bostongurka...

....och så lite kaffe på maten.

Några söndagsvandrare passerade oss medan vi avslutade med kaffe och en havrekaka. Det är trevligt att träffas och umgås en stund. Pastorn var tvungen att avvika för han skulle till Ås och predika på kvällsgudstjänsten där. Sen droppade vi av hemåt. Jag packade in alla prylar i bilen och vände hemåt.

I vikingaland

På vägen hem kom jag på att jag hade tänk logga en cache. Jag hade bara två dagar kvar att fylla i kalendern för april månad, idag och imorgon. Så jag åkte förbi Rannäs och fortsatte ner till Torskinge. Det kom ju en ny cache där i fredags medan vi var ute på en runda på annat håll. Jag visste var den skulle finnas så jag körde dit och parkerade alldeles i närheten av gömman. Sen traskade jag upp till gravfältet från vikingatiden för att leta efter I vikingaland. Jag nollade i en liten glänta och letade runtomkring. Det skulle vara en stor gömma. Plötsligt snubblade jag över något på marken. Det var så jag hittade den. Det var en finfin gömma, välarbetad och finurlig av 1000sjöars vanliga stil. Glad och nöjd med dagen kunde jag återvända till hemmets lugna vrå fortfarande med korvsmaken i munnen och röklukten i kläderna. Det blev en skön dag den här också.

Vårbestyr

Nu färgar sipporna kullen bakom huset fläckvis blå bland alla de bruna fjolårslöven. Jag går där och njuter av våren. I år har de spridit sig lite högre upp på kullen. För varje år brukar det bli allt fler. Det är väl myrorna som sprider fröna. Det är det enda som är bra med myrstacken precis utanför gräsmattan.

Igår var det dags för ännu ett delprov i de nationella proven för sexan i engelska. Nu skulle de skriva en egen text. Det är väl det prov jag tror kommer att ta mest tid att rätta. De andra har jag redan börjat titta på. Det var de som handlade om läsförståelse och hörförståelse. En del blir jag glad över, andra gör mig lite bekymrad. Matteproven däremot har gått över förväntan bra. Många elever har högt sig och jag kan höja deras betyg den här terminen. Sånt är kul även om jag inte gillar det här med betyg. Det är ju bara att rätta in sig i ledet. Men den här terminen har varit grymt stressig. På lunchen satt vi och  pratade om de kommande veckornas aktiviteter. Det är fiskedag, friidrottsdag, nydaladag, brännbollsdag och det ena efter det andra. Fast efter trettiotre år i yrket vet jag ju att det ordnar sig till slut och det mesta blir både bra och roligt.

Efter jobbet åkte jag hem och hämtade hunden. Han skulle få följa med en liten runda. Först plockade vi upp klokare, pjf70 och geohunden Tess i stan. Sen åkte vi vidare mot nya äventyr. Rusarebo äng är ett fantastiskt ställe på höjderna ovanför Hindsen mellan Värnamo och Bor. Några av mina förfäder har bott på denna vackra plats. Men idag parkerade vi i södra änden på sjön och gick längs strandkanten. På förmiddagen regnade det men nu sken solen och det var riktigt varmt i luften. Det tyckte även huggormen som låg och solade på en grästuva. men han ringlade sig iväg när vi kom och störde.

Så kom vi n i bokskogen. Här blev det skuggigt och på marken fanns det gott om gamla löv och stora mossiga stenar. GPS:erna pekade uppåt och vi förstod vartåt det bar.

Här finns det branta klippor och eftersom det är ett naturreservat så finns där även nedfallna träd att ta sig förbi. Vi sökte oss uppåt och klättrade som bergsgetter på stenarna. Takko hoppade och skuttade framför mig. klokare halkade på en mossig sten och slog sig så hon och Tess stannade nedanför.

Men det var pjf70 som tog sig hela vägen upp till björnidet och hittade Svarta björn. Det var så cachen hette som vi letade efter. Det var en fin gömma helt i 1000sjöars vanliga stil. När vi såg terrängrankingen befarade vi att det skulle bli svårt, men det var inte så farligt.

Sen tog vi oss ner igen. Det kan ibland vara värre än att klättra upp. Det brukar gå bra om man går lite på skrådden.

Bland alla gamla boklöv på marken lyste några ensamma blåsippor. Vi blev förstås glada att se dem också. Ännu fler blommor hade vi nog fått se om vi tagit oss hela vägen upp till ängen. Nu valde vi att gå tillbaka till bilen i stället.

Tess måste förstås ta ett dopp i Hindsen. Takko tittade på som vanligt. Han är en riktig badkruka. Men fästingsäsongen har börjat. På hemvägen hittade vi en liten, liten fästing på Takko. Den syntes bra i den vita pälsen. Senare hörde jag att även Tess hade haft en i sin svarta päls. Jag hoppas många fästingar har dött under vintern, men alla kommer vi inte att slippa så det gäller att kolla. Jag har ju vaccinerat mig mot TBE, men borelia kan man inte vaccinera sig mot. Det vill vi inte ha.

Vitsipporna hade börjat slå ut på ängen vi passerade på tillbakavägen. Det är makens favoritblomma. Efter den lyckade expeditionen fortsatte vi till Horda där vi hade en cache oplockad. Vi försökte på den i vintras, men då var den instoppad för långt och det var snö och iskall vind. Nu hade cacheägaren varit där och sett till så att det gick att logga den. Det var inga problem och då var den också loggad och klar. Sen åkte vi upp till min mamma och fikade. Hon blev jätteglad att vi kom och hälsade på en stund.

När vi sedan fortsatte åkte vi norrut mot Gällaryd och Ohs. Vi siktade in oss på två cacher vid Skuggebo. Den första letade vi länge efter. Till slut fick vi ge upp. Då fortsatte vi in mot lägerplatsen till fots. medan vi gick mot sjön kom en ny cache bara några kilometer hemifrån. Hade jag varit hemma, hade jag åkt direkt. Nu fortsatte vi för att leta efter gömman som fanns på platsen.

Den fanns vid ett vindskydd nere vid Ruskens strand. Solen höll på att gå ner och sjön var stilla. Jag hittade den lilla burken med en gång och vi kunde logga.

Det fanns säkert gott om älg här. I varje fall fanns det gott om älgspillning i stora högar. Annars var det tomt och öde vid Skuggebo. Vi såg inga älgar där, men på vägen dit såg klokare en älg bredvid vägen. Det är riktiga älgmarker i de trakterna.

Sedan åkte vi hemåt i rask takt. Den nya cachen var fortfarande inte loggad så vi körde på och hade tänkt åka dit. Men när vi närmade oss infarten till Värnamo, kom FTF-loggen. Så då avbröt vi jakten och åkte hem. Jag skjutsade hem de andra innan hunden och jag drog hem till Rannäs. Vi får ta den gömman en annan dag. Det kan vara lämpligt att leta upp den en vit dag i kalendern, kanske redan imorgon.

Idag var det Fristadseventet som brukar vara ett trevligt event. Vi var där förra året, men i år avstod vi. Nån gång måste man vara hemma och pyssla också. Maken var ute med tonåringarna och paddlade på Härån. Jag gick en runda med hunden och passade på att byta loggremsa i en av mina cacher längs hundrundan. Den senaste loggaren (samma som FTF:ade den nya) hade skrivit att den var fuktig. Det är bäst att sköta om sina gömmor så fort som möjligt. Sen städade jag lite och fyllde tvättmaskinen.

Det blev en liten inköpsrunda också. På hemvägen fixade jag till en del inför morgondagen. Jag har pysslat med lite nytt de senaste dagarna som jag inte vill avslöja för mycket om just nu. Men imorgon kanske jag kan berätta. Jag gick en runda och då hittade jag både tussilago vid vägkanten och på ett lite fuktigare ställe i ett dike även svalört. Det visste jag inte att det fanns häromkring. Jag har bara sett den nere i Skåne tidigare.

Under eftermiddagen var jag ute i trädgården och donade lite. I potatiskällaren hade mina fuchsior och begoniaknölar övervintrat. Nu fick de komma fram i solen. Någon fuchsia hade ljusa skott på grenarna. Mina dahlior var så dåliga efter förra sommaren så jag brydde mig inte om att spara dem. Jag köpte några nya och satte dem i krukor för att drivas upp. Dessutom hade jag inte kunnat motstå några vita gladioler. Jag gillar de höga gladiolusstänglarna och de brukar vara tacksamma att odla.

Sen planterade jag äntligen mina penséer som stått i kassen i flera dagar. De ser så glada ut, tycker jag, om nu blommor kan vara glada. I alla fall så blir jag glad av dem. Jag hoppas de klarar frosten som ska komma på nätterna nu. Jag kanske får hölja dem också. Det finns så många ömtåliga varelser i Guds natur. Vi människor hör också till dem och vi borde vara mer rädda om varandra och skydda varandra. I stället fryser vi ut och är hårda. Men det kostar inte så mycket att vara lite vänlig. På vår skola är det ett varmt och omtänksamt klimat. Vi ser varandra och försöker lyfta och stödja när någon inte mår bra. Så är det inte överallt på skolorna. Det fick jag uppleva den här veckan, när jag skulle vara en förmiddag på en annan skola. Ibland är det nyttigt att besöka andra. Då förstår man hur bra man har det.

 Nu började det hända saker. För en stund sedan såg jag att en av reviewerna börjat publicera cacher. De var bara lite för långt borta. Men jag har också skickat in fem cacher i eftermiddags. Så jag väntade på att det skulle bli deras tur. För en liten stund sedan publicerades allihopa. Det är en liten runda som man kan ta genom att följa  lilla elljusspåret i Forsheda. Där finns ju redan en gammal, min allra första cache, och nu kom fem till. De kanske kan bli några till längre fram längs stora spåret.

Imorgon ska jag först till gudstjänsten. På eftermiddagen ska jag ut med ett gäng. Men det berättar jag mer om imorgon. Nu är det dags att törna in.

Uppdrag: Storvästen

Dags att berätta om gårdagens äventyr. Efter lördagens runda till Jönköping/Barnarp var jag ganska trött, men jag steg upp rätt tidigt ändå. Vid CITO-eventet i Jönköping var det några cachare som frågade om Storvästen. Det är en av 1000sjöars multicacher, som ännu ingen hade loggat. Både vi, Team Fridhem och några från Växjö hade försökt ge sig på den. Vi hade hittat första steget, men vid finalen hade vi alla gått bet. Vi blev avrådda från att leta medan snön låg kvar. Men cacheägaren avslöjade för mig i lördags att nu var den loggningsbar.

När jag hörde om de andras planer, skickade jag ett meddelande till klokare och frågade när vi skulle åka dit. Vi bestämde oss för en tidig attack på söndagsmorgonen. Strax före halv nio kom hon hem till mig. Vi bytte till min bil, som gillar skogsvägarna bättre än hennes. Sedan körde vi dit och parkerade ända framme vid första steget. Det var så pass torrt på vägen att vi kunde ta oss ända dit. Vi gick inte raka vägen till slutgömman för vi trodde att det skulle vara blött där. I stället tog vi en stig som gick runt nästan i en cirkel. Vi hittade fram och började leta. Vi höll på ett bra tag utan att lyckas. GPS:erna var som vanligt snurriga och ville skicka oss hit och dit.

Plötsligt hörde vi röster och sedan kom tre hundar framstörtande genom skogen och skällde på oss. Det var tur att vi inte var rädda för hundar. Efter dem kom Team Fridhem, som också tänkte söka efter gömman. De hade inte löst första steget, men de visste var storvästen fanns för dessa skogar var deras hemmamarker.

Fyra personer och tre hundar fortsatte sökandet efter den försvunna cachen. Vi visste inte vad vi letade efter för behållare även om vi anade vilken modell det var. Vi visste inte heller mycket om hur den var gömd. Det ena vi fått veta i ledtråden var att den inte skulle finnas i, på eller under storvästen. Den numera berömda storvästen är en kvarglömd väst av märket Regatta, som säkert legat draperad över en stubbe i många år. Den håller på att falla sönder och det växer lavar och mossa på den.

Desperata som vi var skickade vi ett SMS till cacheägaren och bad på våra bara knän om ytterligare en liten, liten ledtråd. Vi fick hinten "stubbe". Då kunde vi överge den stora rotvältan i alla fall. Vi fortsatte träget vårt sökande och efter ett tag dök cacheägaren själv upp. jag visste att han var ute på en tur och tittade till en del gömmor inte så hemskt långt borta. Vi trodde nästan att han skulle dyka för att bevittna vårt sökande.

Virrepinnen hörde av sig och undrade hur det gick. Det var medan vi bara var två på platsen. Då svarade vi honom: "Kom och hjälp oss!" Till slut dök även han upp tillsammans med frun och två hundar till. Nu var vi sju personer och fem hundar på platsen, ett helt litet event.

Strax innan Virrepinnen kom, hade herr Fridhem lokaliserat gömman, men vi hade inte loggat den ännu. Så vi lät Virrepinnen leta upp den medan vi tittade på. Om han skulle få dela FTF:en , måste han ju hitta den. Så elaka var vi. Fast vi hejade förstås på med glada tillrop. Snart var gömman återupptäckt och vi kunde signera loggremsan. Ungefär 2,5 timmar letade klokare och jag innan vi kunde skriva våra namn i loggen, men det kändes skönt att få det avklarat.

Virrepinnen passade på att besöka den andra cachen i närheten, I ny tappning, tillsammans med 1000sjöar. Vi andra har ju redan besökt den gömman. Jag har till och med varit där två gånger, först själv med hunden och sen med klokare och pjf70 och hundarna. Vi andra var kvar och pratade en stund. Sen gick vi tillbaka till bilarna och fortsatte snacket en stund där. Till slut åkte vi i karavan ut från skogen och sen åt olika håll efter en lyckad operation. Ännu en fantastisk 1000sjöargömma kunde läggas till handlingarna. Nu väntar vi bara på nästa knepiga gömma. På kvällen kom det en ny i stan. Det var pjf70 som lagt ut en ny, Eken, men det var ingen ide att försöka jaga FTF på den. Virrepinnen bor bara några hundra meter ifrån och kunde vara där på fem minuter. Så den har jag kvar när jag känner för en ny logg.

Hur gick det då med de där andra geocacharna som tänkt ge sig på Storvästen? Jo, jag såg på Facebookgruppen att de varit i Tibro i stället. De kanske anade att vi inte skulle ge oss så lätt.