onsdag 31 juli 2013

Bolmenkultur


Nu är jag lite efter i rapporterandet. Det är väl bäst att tag i det med en gång. Vi bor ju inte så långt ifrån en stor sjö, nämligen Bolmen. I helgen var det Bolmendagarna. Då brukar det hända en hel i bygderna runt Bolmen. Svärfar var intresserad av att åka och titta på en del. Så maken och jag tog med honom på en liten runda i lördags.


Först ville han besöka Vadets gård. Där hade de självplockning av amerikanska blåbär. jag är inte så förtjust i de bären. De svenska smakar mycket bättre fast är lite svårare att plocka, men det är det värt.


De hade fina fårskinn att visa upp. De var mjuka och sköna. Det skulle vara perfekt att ha ett i bilen på vintern.


Små söta får kunde man också köpa om man ville. Dessutom fanns det andra produkter från gården att inhandla, grönsaker och honung.


Några av gårdens djur kunde man titta på. Kaninerna satt i en liten bur. De var nyfikna och hälsade på oss.


Några av fåren vilade i en inhägnad. det var väl några av deras kompisar som låg på bordet. men så är det. Vi föder ju upp djuren för att ha till mat. Det är väl bra att skinnet också tas tillvara.


Några hönor var också framme och kacklade i sin bur. De var lite olika hönsraser.


Vallhunden gömde sig i skuggan under ormbunkarna. Det var inte så soligt när vi var där. Lite duggregn hängde i luften. Men han var väl trött på alla besökare.


Sen åkte vi vidare mot Dannäs. Då passerade vi Two Faces i Hjälmaryd. Där fanns det mycket intressant och vackert.


De har många spännande saker för trädgården i rostig metall och betong. Det finns växtstöd och olika dekorationer.


Bordet med betongskiva var vackert. i mitten fanns en grop med grus i där rostiga metallrosor var nerstuckna. De var också vackra.



Det fanns många olika sorters växtstöd. En del kan man ju använda bara som dekoration. De satt i ett land med tomatplantor.


Vid fågelbordet satt fåglar i samma material. Nedanför växte det solrosor.


Herrarna var som vanligt mer intresserade av verkstaden och tillverkningen än av själva produkterna. De är ju båda metallmänniskor och har arbetat hela sitt liv med det materialet..


Vi fortsatte till Dannäs gamla skola, som numera inte är någon skola. Där har jag jobbat några terminer för längesen. Ny är det byalaget som har hand om den. Där servas våfflor under sommaren. Vi hade fikat hemma så vi nöjde oss med att titta på det andra som fanns.


Maken var förstås mest intresserad av biodlarens produkter. Det fanns en utställning som visade hur biodlingen går till. Där fanns honung att köpa. Nu var det ett tag sedan vi hade bin. Många biodlare har blivit av med sina bisamhällen. De dör på vintern. Så gjorde våra. Nån gång kanske vi kan få tag på några nya samhällen.


I församlingshemmet fanns det ett galleri där flera konstnärer ställde ut och sålde sina alster. Svärfar och jag gick dit. Maken kom när han var klar. jag gillade speciellt betongfaten och tavlorna från Ateljé Flårbacka. Devar vackrare i verkligheten än på hemsidan.


Någon annan hantverkare, som jag inte kommer ihåg namnet på, hade en utställning av broderade tavlor. De var också vackra.


Allra mest gillade jag tavlan i rödbruna färger med små vita blommor.


Utanför på det som en gång var skolgård fanns det loppis och bakluckeförsäljning. Man kunde också köpa ägg och hönor av olika raser. Tupparna lät hela tiden med sitt galande. Vi var nöjda och åkte hemåt igen. jag hade lite mer att göra den dagen. På söndagen skulle jag predika på sommarhemmet. Så jag behövde sätta mig vid datorn och skriva lite. Det tog väl resten av den dagen. Mer om det senare.


Den här sommaren tar jag det väldigt lugnt. jag har inga större projekt på gång utan tar dagarna mest som de kommer. Ibland är det skönt att bara vara, att vila. Den konsten kan katterna redan som små.


De senaste dagarna har kvällshimlen varit ovanligt vacker. Solen har gått ner bakom träden med glödande färger. En kväll såg det nästan ut som om hela himlen brann bakom trädtopparna. Det kunde kameran inte fånga tillräckligt bra.


Maken och jag var ute en kväll på några olika ställen i trakterna, men jag kan inte avslöja mer om var. Vi lade ut lite nya gömmor, som ska publiceras i augusti på geocching.com. Hela augusti finns en utmaning som kallas "31 Days of Geocaching". Den går ut på att försöka logga minst en cache varje dag hela månaden. Det blir inte lätt, tänkte jag. jag har ju loggat de flesta i trakterna och har ganska långt till lämpliga burkar. Det finns några nära men de har jag inte hittat.


Det var då jag kom på en idé. De andra hakade på. Så nu har vi utmanat alla andra geocachare i Värnamo, Gislaveds och Gnosjö kommuner. Tillsammans kommer vi att lägga ut minst en ny gömma varje dag. Sen kommer vi att avsluta det hela med ett litet grillevent. Det var därför vi var ute med lite burkar härom kvällen.

måndag 29 juli 2013

Karlskrona #4 - Museituren


Då var vår sista dag i Blekinge inne, åtminstone för den här gången. Vi tog det lugnt på morgonen, frukost och en runda med hunden. Idag fick han stanna i lägenheten för vi skulle göra stan. När vi besöker Karlskrona, är Glassiären ett måste. Det är en glassbar där de serverar egentillverkad glass i platsbakade våfflor. De andra ställde sig i kön in medan jag paxade ett bord i uteserveringen. Kön hade inte hunnit bli så lång än, men det fyllde på nya glassugna människor hela tiden.


Man köper inte kulor utan smaker. En smak är som minst tre kulor så det räcker med en smak till kaffet. Men det finns ju så många olika smaker att välja på. jag tog min favorit, som inte finns på så många ställen, nämligen viol. Sen satt vi där en stund och bara njöt. Det kan vara intressant att studera folk också. Det hann vi också med.


Sen hade vi laddat klart för ett museibesök. Vi har inte varit inne på Marinmuseet förut. Vi har bara gått utanför. Förra året tog pojkarna och jag en cache utanför museet. Nu var det dags att studera samlingarna inomhus.


Det fanns mycket att titta på. Samtidigt som man tittade kunde man lyssna på dramatiserade inspelningar i lurar som man fick låna.


I lurarna hörde vi vilka de uniformerade männen var. Det var de som byggde örlogsstaden Karlskrona på kungens order. De hade olika uppgifter.


Det fanns många modeller i utställningarna. Det berodde på att man ville skapa en kunskapsbank i skeppsbyggarkonst. Tidigare var det varje skeppsbyggare som satt inne med konsten, men nu ville man att fler skulle lära sig att bygga båtar.


Som gammal scout var jag förstås mer intresserad repen och knoparna än av båtarna och gubbarna. Där fanns även en modell över repslagningsverkstaden.


Knoptavlan var stor och hade många intressanta knopar uppnålade. De flesta kände jag igen även om det fanns några nya varianter på temat.


Gaöjongsfigurerna hade ett eget rum med stora glasfönster som var två våningar högt i taket. Figuerna var imponerande och hade intressanta namn.


Den yngste sonen och jag hade tittat färdigt långt innan de andra var klara. Så vi gick ut för att leta upp den cache på Hälsans stig som vi hoppade över första kvällen. Det var jag som spanade in den, men sonen fick plocka ner den åt mig så att jag kunde logga. Det verkar vara resliga typer som gömmer cacher i Karlskrona. När vi senare gick därifrån var det några andra som letade efter den med hjälp av sina appar. Jag försökte peppa dem lite genom att säga att den fanns där, men de fick leta själva.


Sen satte vi oss nere vid bryggorna och tittade på båtarna. Bakom museet bygger de till. De höll på redan förra året, men nästa år ska det vara klart. Där ska man kunna titta på ubåtar.


Det vackra segelfartyget, som låg förtöjt där, heter Jaramas. Det märks verkligen att Karlskrona är en marin stad.


Efter ett tag kom de andra och vi fortsatte med en runda genom staden. Sonen och jag försökte hitta en cache som vi letat efter tidigare, men den verkade vara borta nu också. Många hade DNF:at den.


Vårt mål var Amiralitetskyrkan. På vägen hittade vi Nils Holgersson på väg ut ur boken med språng. Han besökte ju också Karlskrona.


Här skulle det också finnas en gömma. Vi letade ett bra tag överallt där de kunde tänkas finnas, men utan resultat. Det kom några ungdomar som pratade tyska. De letade en stund de också ända tills föräldrarna tyckte att de skulle fortsätta. Senare såg jag att den nog varit borta den med. det blev ett antal DNF:er i Karlskrona. Några lade jag en Needs Maintenance-logg på eftersom 8-10 stycken hade letat förgäves. Det är nog dags för cacheägaren att serva sina gömmor.


Gubben Rosenbom hittade vi i alla fall. Maken lyfte på hatten och stoppade en slant i sparbössan. Han sa inget till oss. Jag har för mig att han pratade med Nils Holgersson. Vi kanske var för stora och skrämmande.


Nu började vi bli hungriga. Våra planer var att avsluta hela vistelsen i Karlskrona med en mongolisk barbeque. Vi kom nog lite tidigt för vi var nästan själva i restaurangen eller så var vi sena. Vi fick i alla fall beställa och serverades den traditionella soppan som förrätt. Den smakade mycket syrligt om den ska.


Huvudrätten får man ju plocka ihop själv och krydda med olika såser. Sen steker kocken alla ingredienserna. Det brukar smaka underbart och det gjorde det nu också. Man kan ju välja det man gillar och eventuellt pröva något nytt.


Som avslutning på trerättersmiddagen serveras friterade bananer med vaniljglass. Sen var vi mätta och belåtna.


Vi promenerade tillbaka till bilen som stod på Stortorget. Det var dags att säga adjö till Blekinge. Först åkte vi till lägenheten och packade ihop alla våra prylar. Vi städade efter oss och diskade rent så att vi kunde lämna med gott samvete. Hemresan gick bra. Vi stannade och fikade i Tingsryd vid Kungastenarna. Alla var glada att komma hem till och med hunden som glatt skuttade in i huset och kollade så inte katterna hade förstört något.

Karlskrona #3 - Fisketuren


Efter skärgårdsturen åkte vi tillbaka till lägenheten för att lämna hunden där. Det var för varmt att ha honom i bilen och han var ändå trött efter dagens äventyr på öarna. Han fick mat och sen gav vi oss av igen.


Vi parkerade nere vid Fisktorget. Maken hade längtat efter stekt fisk till middag, men vi hade inte hittat någon fiskrestaurang. Han frågade någon ute på nån av öarna som rekommenderade en Saltö Fisk. Saltö var en mindre ö med bro över från Trossö.


Vi promenerade iväg åt det hållet. När vi kom över brokrönet, såg vi fiskrestaurangen. Det fanns även en cache på Saltöbron, men den sparade jag tills vi skulle gå tillbaka över bron.


Alla beställde stekt spätta med potatismos. Sen satte vi oss på uteserveringen och väntade. Kvällen var skön och utsikten var det inte heller något fel på. Vi kunde bara njuta av tillvaron.



Spättan var mycket god och det var alldeles lagom mycket mat. Mätta och glada kunde vi återvända över bron.


Nedanför bron låg ett segelfartyg för ankar. Det såg lite äldre ut än de andra moderna segelbåtarna. Skeppen kan vara riktigt vackra där de ligger.


Vi gick längs vattnet tillbaka och studerade fågellivet. Några skäggdoppingar simmade runt, när de inte putsade fjädrarna.


Putsade sig gjorde även sothönorna. De kråmade sig och speglade sig i vattnet.


Gräsanden ville också vara fin. Vi kanske kom just när alla fåglarna gjorde sig i ordning inför natten.


Det var bara den unga måsen som satt sysslolös på en sten. Han kanske inte hade lärt sig än hur man putsar fjädrarna. Den hade lite dun kvar så än var den inte vuxen.


Vi gick förbi konstverket som kallades Bleke. Det betyder lugnvatten. grabbarna studerade det lite noggrannare medan jag rekade lite efter cachen. jag listade ut var den kunde tänkas vara, men det var alldeles för mycket mugglare som satt vid strandkanten så det var inte att tänka på att logga.


Vid Fisktorget anlände och avgick skärgårdsfärjorna fortfarande fast det började bli sent. Vi gick tillbaka till bilen och åkte hem till lägenheten på Kungsmarken. Efter en heldag var vi nog lite trötta allihopa. Vi sov gott andra natten också. Sen var det bara en dag kvar i Blekinge.
To be continued...