Vatten, vatten och ett födelsedagsfirande

Visst, vi hade sett och hört att det skulle regna i Malmö, men inte trodde vi att det skulle bli så kaotiskt som det blev. Dagen började tidigt. Hunden hade fått en liten runda och sedan skulle hundvakten komma och ta ut honom mitt på dagen. Vi gav oss iväg ner mot Skåne för att fira sonen som egentligen fyllde år igår, men då var det så mycket annat på gång. Så då fick det bli en dagstur på söndagen i stället.

Det regnade en del hemma också. Sedan ökade det ju längre söderut vi kom. Jag satt och slumrade i bilen medan maken rattade bilen. I början var det mest duggregn. Vi stannade till vid Skåneporten och åt en frukost på McDonalds. Sen fortsatte vi färden.

Ibland kom det riktiga störtskurar. Vi hade lite kontakter med resmålet via sms och telefon. Dessutom lyssnade vi på radion i bilen och kollade på nätet i mobilen. Det såg inte så lovande ut precis. Vi bestämde oss för att pausa vid Glumslövs backar.

Maken hoppade ur bilen och rusade inpå macken för att handla lite. Jag funderade på att komma efter, men då måste jag ju stanna upp och låsa bildörren. I den störtskuren hade jag nog blivit dyngvåt. Så jag stannade i bilen och plockade fram min stickning i stället. Då hade jag lite sysselsättning medan vi väntade ut regnet. Maken inhandlade en tidning att studera och lite choklad och jordnötter. Då var han också nöjd.

Efter en stund lättade det lite och vi fortsatte vår resa. Det kom lite fler häftiga skurar de närmaste minuterna men sen verkade det ljusna framåt. Sonen meddelade att regnet hade upphört hos honom. Frågan var om det var för gott eller bara tillfälligt stopp.

Vi hade tänkt vara med på gudstjänsten i Immanuelskyrkan, men vi insåg att dit skulle vi inte hinna. Senare såg vi en bild  på Köpenhamnsvägen som lagts ut på Facebook. Det är på den gatan kyrkan ligger. Det stod vattnet över hela gatan utanför. Vi fick koncentrera oss på att ta oss till sonen.

När vi närmade oss Malmö, hörde vi att alla stadsbussar var inställda och att båda ringlederna var avstängda vissa delar liksom en del andra gator. Vi kunde inte köra in mot centrum vid norra infarten utan fick fortsätta en bit till på E6:an. Sen blev det att köra av för E6:an var avspärrad längre fram. Polisbilarna stod tvärsöver vägbanorna.

Vi körde av och höll mot Bulltofta. Plötsligt läste jag på gatuskyltarna att vi hade Vattenverksgatan framför oss. Det var ju bra för den brukar vi köra när vi åker till min syster som bor i Kirseberg. Så då bestämde vi oss för att åka till henne först. Det var inga problem att ta sig dit. Hon var ensam hemma den här helgen och ville gärna med ut och fira. När hon gjort sig i ordning, åkte vi vidare mot sonens residens.

Det fanns många alternativa vägar, men alla hade någon undergång att passera och det var där som vattenmassorna samlades. Vi hörde på radio om de som fått simma till torr mark för att bilen fastnat. Bilar och bussar hade fastnat i vattnet på många ställen. Vi tog den vanliga vägen in mot stan, men vid järnvägsundergången var det en sjö. Vi kunde ta oss vidare på smågator mellan de parkerade bilarna och komma ut på den större infartsvägen. Sen var det inga problem att ta sig via Nobelvägen och Dalaplan ner till Mobilia och Stadiongatan. Vi anlände till Eriksfält och hämtade upp sonen. Vi hade tänkt bjuda honom på middag.

Det hade varnats för att ett nytt regnoväder var på väg in från Själland så vi ville inte vänta för länge. Vi skulle ju ta oss tillbaka till Småland innan kvällen. Vi fick leta upp en restaurang som öppnade inte alltför sent. Valet föll på Bambu City inne i stan inte långt från Gustav Adolfs Torg. Vi tog oss in dit och där serverades asiatisk lunchbuffé för 128 kr.

Det var inte mycket gäster när vi kom, men restaurangen fylldes på. Fördelen med att vara tidig är ju att allt är nyupplagt och att inget har tagit slut. Det fanns många olika sortera asiatiska rätter. Sonen, jag och syrran började med några bitar sushi. Sen fanns det kinesisk soppa, som inte smakade så mycket, och koreansk vitkål, kimchi, som var stark. Det fanns dumplings, vårrullar med olika fyllning, sjögräs, olika sorters friterat. Jag provade inte kycklingfötterna, men en hel del andra rätter.

Huvudrätten blev mongolisk barbeque med en massa grönsaker och olika sorters kött. Till efterrätt tog vi friterad banan, olika frukter och glass med kaffe på maten. Sen var vi mätta och belåtna. Efter en trevlig stund med samtal om allt möjligt återvände vi till bilen och körde tillbaka till sonens lägenhet.

På många håll hade det forsat in vatten i källare så vi ville kolla hur det såg ut i sonens källarförråd. I källarnedgången stod det vatten och när vi öppnade dörren utifrån var golvet täckt av 3-4 cm vatten i gångarna. Sonen fick hämta sina nycklar till förrådet så vi kunde titta in där.  Där var också vattenfyllt på golvet.

Det var bara att sätta i gång att tömma förrådet och ösa ur vattnet som stod på betonggolvet. Som tur var hade han inte så mycket i sitt förråd. En gammal madrass kastade vi och de andra tog vi upp till lägenheten. De hade inte blivit blöta men behövde väl luftas. Vi lyfte upp några trädörrar och ställde dem på frigolitskivor så att de inte skulle suga vatten.

Vi höll på en bra stund att bära ut blöta tomkartonger till soprummet för att kasta dem. Då blev det gjort och förrådet rensades på köpet. Maken och sonen sopade ut vattnet längs gångarna och vi öste upp vatten från förrådsgolvet tills det mesta var borta. De andra tre förrådens ägare visade sig inte. De får nog en överraskning när de kommer hem. Till slut ville vi ju åka hemåt och syrran ville också hem till sig. Så vi lämnade sonen med det sista jobbet. Han lyckades få en tvättid nästan direkt så de blöta överkasten han hade haft i förrådet slängde vi in i tvättmaskinen och satte på den. Sen åkte vi.

Nu hade vattnet runnit undan så vi kunde ta den vanliga vägen under järnvägen hem till syrran och lämna av henne där. Sen körde vi norrut mot Småland. Det regnade en del längs vägen men vi stannade inte förrän i Värnamo där vi tankade och handlade lite mjölk. Vi kom hem till hunden vid halv åtta. Han blev förstås glad när vi kom hem och vi var också glada att vara hemma igen efter dagens äventyr.

Vatten är bra till mycket. Vatten är nödvändigt för oss. Men vatten kan också göra stor skada. Den senaste tiden har det lagts ut många videoklipp i sociala medier där folk häller iskallt vatten över sig. Detta gör man för att samla in pengar till ALS-forskning om jag fattat det rätt. Sen utmanar man ett antal personer att göra likadant. Det är väl inte fel att göra insamlingar, men samtidigt känns det lite onödigt med en sån idiotgrej. Vi slösar med vatten. Det kan vi göra för vi har vatten i överflöd, ibland väl mycket. Det märkte vi ju idag. men andra har andra problem med vattentillgången. Varför kan vi inte ge av solidaritet utan dessa jippon och utan att få något tillbaka? Jag ska nog sätta in lite pengar till någon insamling till brunnsgrävning i stället. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, något som gör skillnad.

Ruskigt trevligt

 Den här helgen pågår Rusken Runt-dagarna med en massa aktiviteter och upplevelser i orterna och byarna runt sjön Rusken. Man kan besöka många hantverkare, gårdsbutiker och matproducenter som visar och säler sina produkter. Långstorp ligger ju inte vid Rusken utan vid lången, men området är inte så snävt utan sträcker sig en bra bit ifrån själva Rusken. I Långstorp skulle det också vara ett geocachingevent där både erfarna och oerfarna kunde mötas. Jag hade lovat Cordin som var arrangör att komma några timmar antingen lördag eller söndag. Det fick bli idag för min del.

När jag kom dit fanns redan några andra geocachare på plats. Dahlström från Alvesta var där och hade FTF:at de två nya gömmorna som man kunde leta upp. Rubriq och fyra andra ungdomar från Ljungby hade också kommit. När de gav sig ut för att leta upp de närmaste gömmorna, hängde jag på. Först loggade de förstås den som fanns precis utanför på andra sidan vägen, XMAS2013-15 Jugodis? Den tog jag redan förra året till jul då den publicerades.

En av de nya opublicerade hette Boken. Det blev nästa gömma att leta upp. Den hittade vi enkelt. De andra loggade som Ljungby Power men de skrev dit mitt nick också.

Nästa mål var Långbadet nere vid Långens strand. Den gömman hade jag också redan loggat så jag visste var den skulle finnas, men hur de än letade så hittade de inte burken. Den hittades av andra lite senare i alla fall.

Under tiden som de letade studerade jag fåglarna nere på stenen i vattnet. Det såg som om det kunde vara skarvar, men det har jag inte sett här tidigare. Det var lite för långt avstånd för att se riktigt bra och vi vände snart tillbaka mot eventsplatsen.

Det fanns ytterligare en ny gömma längre norrut. Vi gick förbi eventsplatsen och fortsatte mot denna som hette Eken. På vägen passerade vi fina hus. Jag kommer ju ihåg vilka som bodde här för så där 40 år sedan, men jag har ingen aning om vilka som där nu. Dessutom fanns det några nya hus som inte fanns på den tiden. Men det gamla missionshuset stod kvar även om det var längesen det var något möte i det.

Eken var stor och säkert riktigt gammal. Det fanns ett naturminnesmärke uppsatt på den, men ingen skylt om ekens ålder. Vi gissade att den var minst 500 år gammal.

Det fanns många lämpliga hål i eken att gömma en cache, men burken fanns inte i eken. Jag hittade den på de rätta koordinaterna lite längre bort. Sen vände vi igen och gick tillbaka till eventsplatsen.

Där stod arrangören och visade en intresserad besökare hur geocaching går till. Det kom några som ville veta mera medan jag var där. Några ville ha hjälp med sina appar eller GPS:er.

Under taket på uterummet kunde vi sitta och prata en stund. Där fanns eventsloggboken och lite exempel på burkar. Tasse var där med sin mysiga hund Malin.

Eventet hölls ju bredvid Alfred Kullings chokladbutik. jag var förstås tvungen att gå in dit och inhandla lite goda praliner och ett marsipanbröd. Där var det kö till läckerheterna. Utanför stod några andra och sålde marmelader. Jag köpte en burk rabarbermarmelad smaksatt med vanilj och citrongräs. Det var mycket smak på den marmeladen.

Tillbaka vid eventet hade gundabo och IsleOfRealms kommit. De hade precis som jag försökt lösa en ny myst som bara fanns på papper än så länge. Vi hade alla kommit fram till att det inte gick att lösa den utan geocheckern och den kommer man ju inte åt förrän gömman publicerats. Då kom CO att han tänkt lite fel, men Tasse tyckte att han själv kunde agera geochecker och det gjorde han. Vi fick de riktiga koordinaterna av honom och kunde ge oss av mot finalen. jag fick haka på de andra och åka med i deras bil. jag hade sett i GPS:en att gömman fanns vid en väg  en liten bit bort. Framme vid målet hittade jag den lilla välkamouflerade gömman och vi kunde logga den som FTF. Det hade jag verkligen inte räknat med. Det blev min FTF#99. Undrar vilken som ska bli #100. Det kan man ju inte planera.

Sen tackae jag för mig och åkte vidare. Det blev ett stopp längs vägen  vid övrefåll där jag handlade lite blåmögelost i gårdsmejeriet. Sen åkte jag hem till Kolvarp och hälsade på min mamma en liten stund innan jag vände hemåt för att ta emot några andra geocachande vänner i Skogsbiblioteket.

Det var Anna-Lena med familj som varitute längs Moenvägen och loggat en del av mina gömmor där. Det var roligt att C-E så pigg efter sin operation. Jag hade te och kaffe klart och vi provsmakade både osten, marmeladen och pralinerna. Det var inte helt fel att blanda osten och marmeladen på ett knäckebröd. Dey var nog fjärde gången som caféet i Skogsbiblioteket öppnade och det på årsdagen av det första tillfället på publiceringsdagen av gömman på platsen.

Efteråt tog vi en liten promenad upp till den närmaste gömman, Flintyxa #7 Moenvägen. Den lokaliserades enkelt bland tallarna. längs vägen hittade vi karljohansvampar som de andra plockade med sig hem. Vi såg även denna stora svampskål menden fick vara kvar i skogen.

På vägen växte dessa ruskiga men vackra skivlingar. De fick också stå kvar. Vi skildes åt vid Skogsbiblioteket. Det var roligt att ses och jag hoppas vi ses snart igen. De har ju några cacher kvar att leta upp. Jag åkte hem igen och satte mig vid datorn för att jobba lite med förberedelserna till utvecklingssamtalen. Imorgon lär jag inte hinna med något sådant för då åker vi söderut och firar sonen som ju fyller år idag.

På lingonröda tuvor

"På lingonröda tuvor och på villande mo, där furuskogen susar sussilull och sussilo, där kan man se dem en och en och stundom två och två på lingonröda tuvor komma dansande på tå. Det är flickorna i Småland, det är flickorna från mon. Det är flickorna som vallmoblom och lilja och pion. Ja, det är flickorna i Småland susilull och susilo, som går vallande och trallande på vilande mo." 

Den sångtexten stämmer verkligen på rannässkogarna. Där finns furuskog och lingonmarker. I år är det inte så gott om lingon, men det finns. Mitt i veckan var hunden och jag ute på en riktig långrunda. 2,5 h var vi ute i friska luften. Då hittade vi några ställen med lite mer mogna bär, men vi såg också blommande lingonris.

Det brukar vara maken som plockar lingon. Han stack ut i skogen och kollade in de ställena jag hittat och fick med sig några liter hem i alla fall. Det bli gott till vintern.

Hunden och jag koncentrerade oss på svampplockningen. Det har verkligen ploppat upp svampar efter regnet. Det är gott om soppar. Många fina karljohansvampar och andra soppar såg vi.

Vi plockade bara kantareller, men jag ska nog ge mig ut och leta upp några fina karljohan också. Kantarellerna var fortfarande små. Vi hittade några lite större, men de små är också goda om man inte orkar vänta på att de ska växa till sig.

Det finns ett sandtag mitt i skogen. Där brukar en del köra med mopeder och motorcyklar. De kör också på skogsvägarna och ute i terrängen så det blir stora spår efter dem. Egentligen är det förbjudet med terrängkörning i  hela Sverige, men många tror nog att det räcker att fråga markägaren om lov och sen är det fritt fram. Fast jag är inte så säker på att de, som körde den här dagen när vi var där, hade frågat markägaren. Även om de hade gjort det, så körde de olagligt. Terrängkörningslagen tillåter inte ens markägaren att köra i terrängen hur som helst. Vi får bara köra för skogsbruk och jordbruk. Det är bara regeringen eller den myndighet som regeringen utser som kan ge undantag. Lagbrott medför böter, men jag tror inte det är så många som bötfälls för detta brott.

Det var två grabbar som var där och körde, när vi plockade svamp. Till skillnad från deras var vår sysselsättning fullt laglig. Allemansrätten ger oss rätt att plocka svamp och vistas i skogen. De blev mnog lite störda och irriterade på oss för vi fortsatte att gå i deras spår. Det var ju där svampen fanns. Efter ett tag gav de väl upp och åkte därifrån. Vi fortsatte att plocka svamp.

Det blev en lång runda och vi var trötta när vi kom hem. En stor påse kantareller blev dagens skörd. Nu ligger den i frysen och ska avnjutas någon gång framåt vintern när äldste sonen kommer hem. Det är bara han och jag som uppskattar dessa läckerheter.

Under veckan har jag inte orkat eller haft tid att uppdatera bloggen. Det är mycket med jobbet just nu. Det är föräldramöten och nästa vecka börjar vi med utvecklingssamtalen. Dessa ska förberedas och planeringar ska skrivas. Det är många arbetsområden som ska planeras och sättas igång. Förhoppningsvis lugnsr det ner sig om tre veckor när samtalen är avkarade.

Men man orkar inte jobba jämt så lite annat pysslar jag med på kvällarna. Det kom ett paket med garn i postlådan. Jag hade beställt garn till en kofta. Det projektet lär tar sin tid, men jag kanske kan få använda den när vintern är här. mönstret har jag köpt på Ravelry. Dessutom finns en Facebookgrupp för oss stickar efter det mönstret. Det finns visst grupper för allt möjligt.

Innan jag kan börja på koftan, måste jag avsluta min Hitchhiker och en mössa i samma garn. Sjalen är klar men jag har lite kvar på mössan. Sen kan stickorna bli lediga för koftan Siri.

Träningspass i Moheda och Triathlon i Forsheda

Det blev ingen tur till fikaeventet på Hökensås i lördags. Dels var vi väl lite trötta och dels var det lite lånt att åka. Vädret var ganska bra men vi stannade hemma. I stället blev det en söndagstur till Moheda. Där fanns en ny runda vid ett elljusspår som vi tänkte besöka. På vägen dit körde vi förbi en gömma som katrin och jag loggat men inte Fredrik. Den stannade till vid.

När vi svängde av mot Kexås kom vi på att det fanns en ny gömma i den byn. Så vi fortsatte in på grusvägen och letade upp den också. Det blev dagens första fynd för mig. Den fanns i en gammal jordkällare, men burken gick bra att hitta utan ficklampa. Det är vackert i Kexås som ligger ganska högt.

Det småregnade lite på vägen, men i Moheda verkade det hålla uppe. Vi körde fram till parkeringskoordinaterna för Moheda PT och där ställde vi bilen medan vi gick runt elljusspåret. PT brukar stå för Power Trail, men det kan ju också betyda personlig tränare. Det fanns elva traddar i den här serien och vid varje cache fanns en station med en föreslagen övning.

Vi hoppade över de flesta av övningarna och nöjde oss med att motionera benenmedan vi promenerade och de små musklerna i fingrarna medan vi loggade gömmorna.

I skogen fanns en hel del svamp nu efter regnet. Vi såg massor av lillfingernagelstora kantareller som var på väg upp, men vi lät den stå kvar och växa till sig. Det fanns också gott om soppar och kremlor. På ett ställe växte det fingersvamp.

Gömmorna var enkla att hitta. Det fanns tydliga ledtrådar. Om det inte hade varit för den roliga beskrivningen med träningsstationerna och den trevliga naturen, så hade rundan varit ganska tråkig. Där ser man vad en bra beskrivning och en väl vald plats kan betyda.

Burkarna var antingen ett litet rör eller för det mesta en liten platsburk som jag nog skulle klassat som micro och inte small. De var inte så täta och hållbara. En av dem hade redan gått sönder. Loggremsorna låg i zippåsar och det behövdes nog. Alla burkar låg dessutom i svarta hundbajspåsar och det tycker jag är ganska onödigt. Det fanns fler svarta påsar av samma typ på en del ställen och de innehöll inte någon cache. Enda anledningen till att ha dem skulle vara för kamouflaget, men då hde det varit bättre att måla burkarna.

Det fanns lite bytessaker i burkarna. De flesta hade någon anknytning till scouterna så vi antog att CO är eller har varit scout. I några burkar hittade vi inkräktare. Svarta skalbaggar hade blivit instängda i burkarna, men vi befriade fångarna.

I början var det upphåll men sedan började det småregna för att sedan öka i styrka. Jag hade redan regnjackan på mig, men de andra fick plocka fram sin regnponcho respektive sitt paraply. Det är ju så vädret har varit den senaste tiden. Så det gäller att gardera sig.

I en av gömmorna hittade vi en miniversion av den heliga familjen med Josef, Maria och Jesusbarnet. Det kanske inte var den vackraste versionen men lite gullig och annorlunda var den där vi satte den i enbusken medan vi loggade.

Efter halva sträckan kom vi fram till en uppförsbacke. Belöningen för att ha tagit sig hela vägen upp blev dels en gömma och dels en vilopaus på en parkbänk. Trots regnet stannade vi en liten stund och fyllde på lite energi.

Sen fortsatte vi vandringen längs spåret. Tess hittade äntligen en badplats vid en bäck. Vi andra nöjde oss med strilandet från ovan, som avtog mer och mer. Solen tittade till och med fram en liten stund.

När vi hittat alla elva traddarna, gav vi oss på hjärngympapasset. I alla gömmorna hade det funnits siffror att samla på. Nu fick vi räkna ut koordinaterna till bonusgömman. Det var en bra bit att men vi passerade parkeringen och kunde lämna av en del utrustning där.

Bonuscachen hittades lika enkelt som de andra på bra koordinater. På några ställen hade vi nollan en bit ifrån, men eftersom hintarna var tydliga var det inte svårt att hitta burkarna. Rundan kan passa bra som nybörjarrunda. Den var dessutom lite lagom lång och terrängen var inte särskilt svår.

Gullriset blommade vid stigen och den guldgula färgen påminde oss om att snart är sommaren över. Det går mot höst med stormsteg. I vanliga fall brukar de första veckorna av höstterminen var varma och somriga, men i år kom hösten direkt när terminen började.

Det kanske blir en kall vinter i år. Mitt i all grönska hittade vi en liten rönn som var översållad med röda bär. De lyste verkligen upp i skogen. Vi traskade tillbaka till bilen och fortsate till några fler gömmor, när vi ändå var här.

Den närmaste gömman hette The Big Bang in Moheda - Klintaberget. Vi satsade på den och åkte uppför rn sluttning. Det skulle finnas en stig uppför berget. Vi hittade den och började vår bergsbestigning. Om gömmorna längs elljusspåret enligt vår mening var lite högt rankade både vad det gäller svårighet och terräng, så var denna definitivt för lågt satt. Vi antog att det fanns en enklare väg upp på berget, men vi fortsatte det verkliga träningspasset och kom upp på toppen. Därifrån hade vi en fantastisk utsikt över hela Moheda. Gömman var enkel att hitta och loggades snabbt.

Sedan skulle vi ju ta oss ner igen. Vi valde en annan stig som förde oss lite längre bort. Vi trodde att den skulle kunna ta oss ner till vägen igen fast lite längre bort. Efter ett litet tag kom vi fram till en mast och hoppades på en väg fram till den, men det fanns det ingen. Vi fick ta oss nedför en sluttande klipphäll och vada genom blöta ormbunkar, men vi kom till slut ut på vägen igen. Där nere låg ett vackert grått och vitt hus. Vi fortsatte nedför backen och hittade bilen vid vägkanten och tess som väntade på oss där. På vägkantens slänter observerade jag att revlummern hade gula sporkapslar och ljungen blommade vackert i lila.

Det blev några gömmor till nere i Moheda innan bilen fick rulla hemåt igen. Vid dem kom inte kameran fram så jag har inga bilder från dem. dagens bästa och klurigaste gömma var nog Sågen. Den sista vi loggade var en av gömmorna i den andra mohedaserien. Den serien loggade jag förra året när den kom eller strax efter. jag missade två av dem då. Den här gången blev det en till, Andkar73 #12 The Young Ones. Den sista i serien kollade vi in, men eftersom det var en klättercache och grenarna var riktigt hala efter regnet så avstod vi. Vi var nöjda med dagens skörd i alla fall och vände hemåt.

Måndagen fortsatte i träningens tecken. Hela skolan hade Triathlon. Det började med gemensam uppvärmning medan hantverkarna som byter våra fönster tittade på från sina byggställningar..

Sedan var det dags för första grenen som var cykling. Alla på mellanstadiet cyklade 6 km på Rannäsarundan. Jag fick ta bilen ut i spåret för att bocka av dem som passerade och heja fram dem. Alla elever fick redan i våras välja vilken nivå de ville satsa på. Det fanns fyra nivåer. Nästa gång tänker vi öka på sträckan de cyklar på värstingnivån till det dubbla. När alla passerat, återvända jag till skolan och fikade. det var lite kyligt om fingarna så det var gott med en kopp varmt kaffe.

Nästa gren var löpning. Här var det lite olika långa sträckor. De som satsade på värstingen sprang först samma sträcka som de cyklat och fortsatte direkt på lilla elljusspåret. Det blev tillsammans 8 km. De andra kunde välja mellan Rannäsrundan 6 km, stora elljusspåret 3 km och lilla elljusspåret 2 km. En av killarna i fyran hade valt värstingrundan. Han genomförde den men det tog 2 timmar drygt innan han var tillbaka. jag fick avlösa de andra så att kollegorna kunde äta lunch. Till slut kom han tillbaka och jag kunde ta med honom till matsalen där han var den ende som åt. Alla andra var redan klara och redo för nästa gren.

Dagen avslutades med simning. även här fanns det olika långa sträckor att välja på. På värstingen var det 40 längder, 1000m, som gällde. Sen fanns det flera olika längder ner till 200 m. killen som tog lång tid på sig skulle simma värstingen. han blev sist kvar här också. Jag fick vänta på honom när de andra gick ner till skolan, men han genomförde hela programmet. Därmed fick han sin medalj. Alla som genomförde det de valt fick medalj oavsett vilken nivå de valt. Det var många som var nöjda med sin prestation den här dagen som förstås avslutades med medaljutdelning i klassrummen.

Efter jobbet åkte jag hem till hunden. Han ville förstås ut, men hanvände i dörren när han såg hur det regnade. Jag behövde handla lite som inte finns i den lokala affären, så vi åkte till stan. Där höll det uppe så då tog vi en liten promenad längs Osuddenrundan. Vi parkerade bilen och gick norrut på västra sidan om Lagan. Det var gott om flanörer och joggare i spåret.

Efter ett tag tunnades leden ut och vi var ensamma i spåret. Då kunde vi leta upp Fredrik senaste gömma som kom igår, Osuddenrundan. Vi gav oss in i buskagen vid åkanten och hittade burken. Det var mycket vatten i ån nu men gömman klarar sig bra. Sen gick vi tillbaka mot bilen och åkte till affären för proviantering.

Därmed var dagens motion avklarad. Det bästa med geocaching är väl att den motionerar inte bara kroppen utan också hjärnan. Det gäller ju att hålla igång inte bara musklerna utan också tanken.