Ta plats, ge plats, cirkusplats

Vitsipporna tar den plats de hittar. De breder ut sig i stora drivor i gräset under ekarna. Men de kan lika gärna klämma in sig i de små skrevorna mellan de mossiga stenarna. De är väl inte så noga utan tar en ledig plats.

Ibland säger vi till eleverna att de behöver ta för sig och ta mera plats. Det finns ju de som nästan är osynliga och som inte höjer rösten nån gång medan andra pratar precis hela tiden och breder ut sig. Det gäller förstås inte bara eleverna i skolan. Vuxna beter sig på precis samma sätt. Vi är olika och måste få vara det, men vissa behöver tänka på att ta mera plats medan några måste släppa fram andra människor och lämna plats.

Jag tycker det är svårt att uppmana elever att ta mera plats. Jag ber ju dem att ändra ett beteende som ofta beror på deras personlighet, men kunskapskraven kräver att de visar mer än de gör. Samtidigt gäller det ju att ta plats på rätt sätt. Idag var jag tvungen att prata med en kille som ibland både hörs och syns men som ändå inte visar vad han kan i matematik för matte är helt ointressant. Nu riskerar han ett F på nationella proven. I det här läget räcker det inte att ha charm. Man måste också visa att man har kunskap och förmåga. Sen kommer han säkert att klara sig bra i livet med hjälp av sin charm, men han skulle nog komma länge med lite mera driv också.

När vi idag tittade ut på grusplanen vid skolan, såg vi ett par personer som höll på att markera en stor cirkel. De hade satt fast ett snöre i mitten och markerade periferin med jämna mellanrum. Vi förstod genast vilka de var. Det var några från cirkusen som ska komma till samhället. De kommer varje valborgsmässoafton och har en föreställning i Forsheda. Eleverna har frågat i flera dagar när cirkusen kommer. Den kommer sent på onsdag kväll, har jag sagt. På torsdag morgon, när vi kommer till skolan, är de där. Under dagen reser de tältet. Efter föreställningen på kvällen drar de vidare.

Imorgon kommer det att vara svårt för eleverna att fokusera på lektionerna. Många ögon kommer att vara riktade ut genom fönstret. Vi har ju liksom första parkett. Nedanför oss står cirkusvagnarna och djurskötarna rastar sina djur. De brukar vara hundar och kameler med. Jag tror det får bli en lektion om cirklar på matten i sexan. Dags att rota fram burken med passare.

Idag tittade vi på det lilla fågelägget tillsammans med femmorna. Det hade blvit en liten spricka i skalet under natten så ägget läckte lite i burken. Vi petade upp skalet lite mer för att se hur det såg ut inuti. Det fanns ingen fågelunge där. Ägget måste har varit nyvärpt när det hamnade på åkern för vi hittade bara en äggula som simmade i äggvitan. Men vi hade en rolig och spännande diskussion om fåglar och ormar och fladdermöss. När man börjar prata med femmorna om något, kan man hamna i något helt annat till slut. De har mycket att berätta och många frågor.

När eftermiddagen var på väg att övergå i kvällningen, åkte jag iväg på en liten geotur. Jag hade löst en myst som jag inte lyckats lösa tidigare. Det hade mest blivit pannkaka av bullreceptet. Jag får väl erkänna att jag kontaktade en livlina och fick lite tips. Idag var det dags att logga Kanelbullens dag. Jag hittade bara kardemummabullar i frysen, men det gick lika bra att ha med till geofikat. Det var rätt skönt ute även om det inte var någon värme i luften. Solen sken i alla fall och jag hittade gömman efter en kort promenad längs en grusväg. Jag tog mig fram till rätt plats. Det var lite blött på stället och gömman hade rymt en liten bit från bohålan. Det var nog ett djur som dragit ut den tror jag. Jag lade tillbaka den där den borde ligga. Efter loggningen plockade jag fram mitt fika och njöt av bullar och juice i solskenet.

När jag sedan tog plats i bilen och åkte hemåt igen, kastade jag ett öga på GeoFabians mätarställning. Oj, så långt han har rullat på 10 år. Det slog precis över till en häftig sifferkombination. Förhoppningsvis rullar han många fler sträckor till många spännande och intressanta platser och inte bara till det dagliga jobbet. Vi kom hem till Rannäs, vår plats på den här jorden, och där hade maken gräddat pannkakor åt oss. juag hade inga problem med att göra plats för dem i magen.

Frukt och annat godis i skolan

Frukt är godis, brukar man säga. Visst ser elevernas målade frukter ut som läckert godis där de ligger på ett fat i skolan. Det är min kollega som låtit eleverna göra dem på bildlektionerna. Inuti finns riktiga frukter som eleverna tog med sig till skolan. De klädde frukterna med gipsbinda och sen fick de ligga och torka tills de bara hördes lite rassel i frukterna när man skakade dem. Sen plockade de fram färgerna och målade dem. Nu ligger de som ett vackert blickfång i grupprummet.

Idag var skoldagen fullspäckad med aktiviteter. På förmiddagen hade vi besök av tandsköterskorna som flourlackade tänderna på femmorna. Under tiden jobbade vi med matte. När halva gänget var klara, promenerade jag tillsammans med dem bort till reningsverket i Forsheda.

Där fick vi träffa Pelle som berättade om hur man renar avloppsvattnet i tre olika steg. Det var det mekaniska steget, det biologiska och det kemiska. Eleverna tyckte det luktade lite äckligt men så farligt var det ju inte.

Det var nog det sista gänget som fick besöka reningsverket för snart kommer det inte att finnas mer. Forsheda ska kopplas på avloppssystemet i Värnamo. Det byggs ett nytt stort reningsverk vid Stomsjö. Man kan se kur de gräver ner rör längs RV27. När vår grupp var klar, hade min kollega och den andra halvan av klassen också kommit dit. Vi gick tillbaka till skolan och fortsatte med matten innan det blev lunchrast.

På eftermiddagen har vi först ett pass med engelska och sedan jobbar vi med vårt slutuppdrag i temat Rörelse och konstruktion. De ska konstruera fordon efter vissa krav. Vi har en arbetsgång som vi följer.

De flesta grupperna är i konstruktionsfasen. Några håller på att testa. Jag ser redan att en del måste ändra på sin konstruktion för att klara kraven, men det måste de komma på själva.

Det fanns fyra olika uppdrag att välja bland, men det blev bara tre olika som de valde. Vi kommer att få se pizzabilar, räddningsfordon och en dragracingbil.

Idag fixade vi till testbanorna så att vi kan testa våra konstruktioner. När sedan eleverna gått hem, fortsatte jag att jobba en stund med planering och bedömning. Jag fixade fram läxor i engelska både till fyrorna och femmorna. Sen rättade jag några matteprov, men jag hann inte så många. Det tar sin tid. Jag försöker också hitta bra tillfällen att genomföra den muntliga delen av det nationella provet i matematik. Med 32 elever blir det rätt många grupper att bedöma.

Efter jobbet åkte jag hem till hunden och en liten fika. Sen gav jag mig av på en rundtur i trakterna. Jag hämtade hem ett paket som kommit på posten. En ny ficklampa och en ny pannlampa handlades på nätet. Jag hoppas de lyser bra så att jag kan ta fler reflexrundor och andra mörkeräventyr. Ett mål för dagen var Reftele Lantmannaförening. Där hittade jag ett par byxor och lite godis till hunden.

Sen tog jag vägen över Ås och Slättö. Det finns ett ställe, som jag inte vill avslöja, där det växer vilda backsippor. Det är nog ett par år sedan var jag där senast. Förr fanns här gott om blommor. Idag hittade jag bara på två ställen och de var knappt utslagna. Det kanske kommer fler, får vi hoppas. Det är vackra och spännande blommor.

När jag gick tillbaka mot bilen såg jag en vippande sädesärla på den nysådda åkern. Jag gillar den lilla fågeln men den ville inte stanna och fastna på bild. Sen fick jag syn på något avvikande i allt det bruna. När jag gick närmare, såg jag att det var ett litet fågelägg. Det låg på marken men var alldeles helt. Annars kan man hitta liknande skal under träd med fågelbon där de kläckta äggskalen kastats ut. Jag vet inte vad som hänt med detta ägg, men den okläckta fågelungen är säkert död för ägget var alldeles kallt. Det ser ut att vara ett koltrastägg eller kanske ett starägg. Det får följa med till skolan imorgon.

Vackra vårliga dagar

När solen skiner är det härligt just nu. Då ger vi oss gärna ut på skogspromenader både Takko och jag. Idag gick vi förbi ett ställe där det brukar finnas styvmorsvioler. Några exemplar hade slagit ut mitt bland nagelörten och lavarna på stenhällarna. De är så vackra violerna och den lilla minimalistiska nagelörten är så spännande.

De vilda gullvivorna var kvar bland stenarna men det fanns inte så många i år. Det kanske kommer fler. Det får vi hoppas på.

Blåsipporna har inte gett upp än. De tävlar med alla vitsipporna i blomprakt och målar kullen i vitt och blått.

De första maskrosorna har också anlänt. De är populära hos insekterna i alla fall även vi har lite blandade känslor inför dessa gula solar.

Nu när de röda backsipporna blommat över kommer de blå i sin ludna prakt. Det kanske ar dags att besöka ett ställe inte så långt borta där det brukar finnas vilda exemplar.

Igår var också en härlig vårdag. Den började för vår del med tillsmmansgudsjänst i Missionskyrkan. Vi hade en barnkör från Värnamo på besök. Dockan Bea hade gömt sig i en väska för att få följa med. Hon tyckte att vi såg lite läska ut, men det ordnade sig när hon lärde känna oss i Forsheda lite mera. Det obekanta är gärna lite läskigt. Temat för gudtjänsten var trygghet och kärlek.

Efter gudstjänsten åkte vi hem och lagade lite mat till oss. Vi gjorde det enkelt och grillade ett par grillskivor som avnjöts med potatissallad och lite grönsaker. Sen åkte vi iväg till Lundsbo. jag ville kolla upp lite inför nästa söndag då det blir event vid Lundsbo.

Maken och hunden följde med fast de kanske inte var så intresserade av vad jag hittade på. De fick njuta av vårvädret och en skön promenad.

Bokarna har börjat slå ut så smått. Det är inte alla men några hade fått en del skira ljusgröna blad. Till nästa helg kanske det blir ännu grönare i bokskogen.

Jag tog mig upp till utsikten vid rastplatsen och satt där en stund och vilade. Det fanns några andra besökare, men det verkar inte som om så många hittat hit än.

Maken och hunden tröttnade efter en stund. Dessutom rann ögonen av allt pollen som flyger runt i luften nu. Björkarna har väl en topp nu. Det är tur att inte jag har ont av pollenallergi.

Mitt i skogen hittade  några murklor. Man tänker inte på att de kommer så här tidigt på året långt innan alla andra svampar. Plötsligt föll blicken på den mörka klumpen och sen såg jag fler och fler.

Harsyran hade fått små vita blommor med kronblad så tunna som fjärilsvingar. Först trodde jag det var vitsippor i gräset men det var det inte. När vi kom hem efter dagens utflykt, var jag ganska trött.Det hettade lite i ansiktet och det var skönt att vila en stund innan jag avslutade helgen med den sedvanliga rundringningen till pojkarna. De hade det bra även om det hade regnat hos dem.

Vitsippsparadiset och sunkhålan

Efter CITO-eventet fortsatte jag på en cachingrunda i Halmstad med omgivningar. Vi var ju i närheten av sommarparadiset på Östra stranden. Jag åkte förbi Knipan där Anna-Lena brukar hålla till, men hon var inte där och det visste jag.

Jag tog mig ner till stranden. Det var några motionärer och hundar som var ute och gick längs den långa sandstranden.

Även om det var lite disigt och molnigt var utsikten över bukten magnifik. Det blev några gömmor loggade här även om jag inte hittade alla.

Jag satt en stund bland sanddynerna och vilade. Det blåste inte så mycket och det var inte kallt. Temperaturen var ganska behaglig. Det blommade bland sanddynerna även om växterna var små.

Vid Lilla Köpenhamn letade jag ett bra tag. Jag nollade mitt i gräset och läste gamla loggar, men till slut gav jag upp. Jag återvände till bilen för att dra åt ett annat håll. De gömmor jag loggade längs stranden var:
WCCH Julkalender #17
Östra stranden
Rishålan

Därefter återvände jag till en gömma som maken och jag försökte hitta för en månad sen. Då misslyckades vi. Idag letade jag ett tag. Jag hade fått en hint men där var den inte. I stället hittade jag den till slut på ett ställe vi letat på förra gången. Då var den inte där. Platsen var intressant och berättade om Slaget vid Halmstad, men den här gången studerade jag inte skylten. Det gjorde vi vid förra besöket.

Jag hade några resekryp med mig, men de lämnade jag vid eventet. Jag plockade med mig ett par TB därifrån också. Sen hittade jag en TB i TB-hotellet och den fick följa med mig hem. Där i närheten skulle det finnas en McDonald´srestaurang. Jag hittade den och kunde fylla på energidepåerna med hjälp av vinsten från eventet.

Vid jul kom det ett antal Julmystar, som jag löste hemma vid datorn. Jag har inte löst riktigt alla än, men ganska många av dem. Den här gången loggade jag bara fyra av dem. Vid den ena blev det riktigt spännande. Den närbelägna parkeringen var full så jag fick ställa bilen på andra sidan gatan och promenera över till rätta sidan. Ett brudpar skulle precis åka iväg och alla gästerna följde efter. Under tiden loggade jag gömman. Följande mystar hittade jag:
Julmyst 2014 #6
Julmyst 2014 #8
Julmyst 2014 #10
Julmyst 2014 #23

På väg till en av mystarna passerade jag Fylleån. Längs ån finns en vandringsled på 6 km och där finns också ett antal geocacher. Jag råkade kasta ett öga ner mot den lilla parkeringsplatsen och infoskylten. Det jag då såg fick mig att bromsa in, vända bilen och köra tillbaka dit.

Här fanns miljarder vitsippor liksom svalört i stora drivor. Det var en mäktig syn. Trots att det börjat regna så smått bestämde jag mig för att gå en liten bit längs leden och njuta av blomsterprakten.

Först letade jag upp den närmaste gömman, Vandring vid Fylleån #4. Det var ett trevligt litet hus med spännande innehåll.

Sen följde jag stigen längs ån som slingrade sig nedför och uppför slänterna. Stigen kantades av dessa underbara vårblommor. Det var några fler flanörer som var ute och njöt av det vackra. Någon plockade en stor bukett att ta med hem. Jag bara gick och njöt. Jag tänkte att nu skulle maken varit med, han som älskar vitsippor.

Lite längre bort fanns ytterligare en gömma, Fylleån - Badstenen. Jag såg ingen sten, men jag hittade en burk.

Jag fortsatte en liten bit till, men nu blev stigen blötare och lerigare. På branta ställen var det lite läskigt att halka fram. Jag kom fram till kvarndammen där vattnet brusade och strömmade över kanten.

Nere i alsumpskogen växte det kabbelekor som blommade i ruggar. Här såg det nästan ut som i mangroveträsken. Ibland svämmade nog de nedre delarna över.

Här letade jag länge efter en gömma, Vandring vid Fylleån #3. Den kom aldrig fram. I stället vände jag tillbaka till bilen.

Det regnade lite men vägen var ju vacker och snart skymtade jag bilen på parkeringen. Hit får jag nog återvända en annan gång och logga resterande burkar.

Från detta vitsippsparadis kom jag till värsta sunkhålan. Det var otroligt skräpigt på flera ställen där jag letade efter gömmor. Det är inte så roligt att leta då. Flera av gömmorna gav jag upp av den anledningen.

På ett sådant ställe hittade jag en rolig gömma, men jag lyckades inte logga den. I beskrivningen fick jag veta att det fanns ett kodlås. Koden skulle man få på platsen. Det fann  ett fack upptill med en bricka till ett pussel. Jag antar att man skulle pussla ihop bilden och på så sätt få den sifferkod man behövde för att öppna låset. Det var bara det att det inte fanns några pusselbitar. Jag fick lämna den gömman utan utfört uppdrag.

Det enda positiva på dessa ibland ganska sunkiga ställen var de blommande träden. De var riktigt vackra. Vilka fantastiska vita blommor med sina röda ståndarknappar som klänger längs de kala kvistarna.

Björkarna hade börjat slå ut och hängena var feta. Ibland lyste björkslyskogen i ljusgrönt. Det är också vackert.

Jag hade bestämt mig för att logga ytterligare en myst på hemvägen. Problemet var att jag inte kunde hitta den i min GPS. Jag hade missat att ladda ner den. Därför fick jag stanna bilen och leta upp den i telefonen för att få tag på de korrigerade koordinaterna. Jag visste ungefär var den var men snart hade jag en klarare bild. Jag hamnade på en plats med en helt annan typ av natur än de ställen jag varit på innan. Det såg nästan lite norrländskt ut. Bilen förde mig på den knaggliga vägen fram till gömman.

Sista biten fick jag gå, men gömman hittade jag enkelt. Feather Mystery #5 kom för ett tag sedan och FTF:ades av klokare och pjf70 framför näsan på alla halmstadbor. Det är inte så många som har löst och loggat den. Nu är jag en av dem.

Nu hade regnet tilltagit och jag var trött så bilen fick rulla norrut längs Nissastigen. Vid rondellen i Rydöbruk stannade jag till. Jag hade en burk i väskan och en idé om en ny gömma. Så jag samlade lite information och placerade ut burken. När jag kom hem skrev jag beskrivningen och skickade in den till reviewerna. Alledeles nyss publicerades den som Alla hästar hemma.

Det sista stoppet på resan blev vid kantarellrondellen i Hyltebruk. Där stannade maken och jag för en månad sedan men då hittade jag inte burken. Det kom en massa bilar men sen blev det tomt ett tag och då passade jag på att skutta över vägen in i rondellen. Jag pratade med Muvve om denna gömma på eventet och han sa något som gjorde att jag visste var jag skulle leta. Därför hittade jag den direkt och hann faktiskt logga och gå tillbaka innan nästa bil passerade. Sen åkte jag direkt hem till Rannäs där maken väntade med middagen färdig. Det var skönt att sätta sig ner en stund efter en hel dag på resande fot.