Firat Sverige

Om man lyssnade på rösterna om hur och varför de firade vår nationaldag, så var det inte många infödda svenskar so firade. De flesta var bara glada för att ha ytterligare en ledig dag att umgås med familjen. Nysvenskarna däremot verkar fira Sverige lite mer. Det kanske beror på att de inte tar allt för givet. De vet att det inte är självklart med den frihet och de förmåner som vi har i Sverige. Vi kanske borde fira vår frihet lite mer, men vi är väl rädda för att bli betraktade som nationalister. Frihet och välfärd har inget med nationalism att göra så det borde inte hindra oss.

Mitt nationaldagsfirande brukar inte vara så märkvärdigt. Vi umgås med familjen som är hemma och äter något gott. I år var det bara maken, hunden och jag. Vartannat år har jag gett mig ut på en geocachingtur. Ibland själv, ibland med hunden, ibland med en kompis. I år åkte vi alla tre, men det var inte Takko som rattade bilen. Det var fint väder och sen skulle det komma regn så det gäller att passa på.

Vi stannade till vid High Chaparall där ett cykellopp runt Bolmen hade sin start. Makens chef skulle delta. Maken tänkte heja på honom, men han hittade chefen. Vi fortsatte mot Gnosjö i stället.

Dagens huvudmål var Svikarens koja. Den ligger i  Bårebo. Här gömde sig Johannes Andersson när han avvikit från krigstjänst. Han bodde i en koja och grävde en kanal för att ha vattenförsörjning till sitt tråddrageri.

Vi hittade kojan. Det är inte den ursprungliga utan en rekonstruerad. Den var inte så stor men här kunde man nog övernatta.

Det fanns två britsar och en eldstad. Undrar hur mycket värme den ger. I en hink hittade vi en gästbok som vi skrev lite i.

Takko ville inte sitta inne i en koja när det fanns en hel skog utanför. Vi var också sugna på att ge oss ut bland träden. Det fanns ju en klurig gömma i närheten. Det tog ett tag att hitta trots att jag gissat helt rätt på utseendet av den. Det var maken som till sist fann den. Jag hade inte letat tillräckligt noggrant. Skönt att kunna signera Johannes Anderssons kanal - Kojan. Det blev faktiskt dagen andra hittade cache.

Kanalen vid kojan var det inte mycket nytta med. Den var rätt torr, men det kanske beror på den låga grundvattennivån vi har nu. Det var nog annorlunda för tvåhundra år sedan.

Vi återvände till bilen och körde tillbaka till Bårebo bystuga. Där hade vi stannat till på vägen och loggat den första gömman, Johannes Anderssons kanal - Tråddrageriet. Den var inte så svår så den hittade jag snabbt. När vi kom tillbaka hit, plockade vi fram vårt fika, som bestod av Britts goda bullar och en havrekaka. Maken hade glömt kaffet hemma så det blev te för honom också.

Stugan används nog av byns invånare då och då. Det fanns gott om sittplatser utanför och två eldstäder där man kan grilla.

Här var det gott om vatten i rännan. Takko ville fortsätta men maken var ju intresserad av konstruktionen. Han har faktiskt varit här för längesen, när han jobbade som lärare i Gnosjö. Det var i början på 80-talet. Då gjorde de en personalutflykt hit så han kände igen sig.

Nedanför bystugan på andra sidan vägen hittade vi en liten damm och där fanns det fler sittplatser. Här kan det vara mysigt att njuta av solen medan man fikar.

Mitt ibland allt det gröna stack det upp en blodbok. Den avvek verkligen med sin mörka röda färg. Det fanns gott om bokar men de andra var av den vanliga gröna sorten. Det blir säkert vackert här till hösten när bokarna får sina gyllene färger.

När vi fikat klart, fortsatte vi in till Gnosjö. Maken tyckte vi kunde leta upp några fler gömmor. Det fanns en vid Marieströmsdammen som jag inte loggat. Maken visste vart vi skulle så han körde direkt dit och parkerade så nära vi kunde.

Sen gick vi över på andra sidan. Min GPS ville skicka ut oss i vattnet, men det trodde vi inte på. Maken tog några ytterligare steg och där hittade han en burk som han langade fram till mig. Det gick ju rätt smidigt. Sen återvände vi till hunden i bilen.

Nu var det dags att vända hemåt. Vi tog vägen förbi Välornas camping. Det skulle finnas en gömma ute på en udde i sjön. Vi hittade en liten stig in och parkerade bilen vid vägkanten. Sen promenerade vi alla tre längs stigen. Vi mötte en familj med två hundar som var på väg åt andra hållet. Det var lite jobbigt för mig som blir andfådd i uppförsbackarna, men jag tog mig både dit och tillbaka. På platsen letade vi lite innan maken hittade gömman. Fiskelycka hette den och var en enkel plastpåse med loggbok. Idag var det makens lyckodag. Han hittade ju ter av de fyra geocacher som vi loggade.

Det fanns tydligen en bingorunda längs stigen, men vi nöjde oss med motionen och gömman. När vi kom tillbaka till bilen, var jag jättetrött. Vi nöjde oss med fyra gömmor den här soliga nationaldagen.

Lingonen blommade för fullt på flera av ställen vi besökte. Nu hoppas det blir ett bra bärår. Blåbären har börjat sätta kart. Vi åkte hemåt nöjda med dagens utflykt och tacksamma för den svenska allemansrätten som ger oss friheten att ströva i vår natur.

Efter en stunds vila satte vi oss en stund på verandan. Hunden var fortfarande trött och lade sig på filten. Maken grillade lite åt oss att äta. Så firade vi Sveriges nationaldag.