måndag 19 juni 2017

Frälsarkransen: Ut i ökensanden


Efter dopets pärla kommer Ökenpärlan. De var ju så för Jesus att efter att han blivit döpt av Johannes Döparen så fördes han ut i öknen i 40 dagar. Det var en förberedelsetid inför hans kommande uppdrag. Hans uppdrag blev ifrågasatt av djävulen och han frestades att ta den enklare vägen till framgång. Men Jesus lät sig inte luras utan höll fast vid den väg som var utstakad av Gud för honom.


Det finns inte så många öknar i vårt land, men vi har en liten öken några kilometer hemifrån vid Slättö sand. Det är ett flygsandsfält som på senare år har restaurerats. För några år sedan brände man en del områden där man planterat bergtallar. Lite senare besökte vi det. Bilderna i inlägget är bl a från det besöket så de är ett par år gamla.


Vi kan också hamna i öknen. Livet känns torrt och trist. Det händer inte så mycket som stimulerar oss att gå vidare. Då gäller det att ta sig igenom de dagarna för vi vet att på andra sidan öknen finns det gröna skogar och gräsbevuxna ängar där vi kan njuta av vad livet har att ge. Mitt i öknen kan det också finnas oaser där vi kan finna svalka och vatten så att vi kan fortsätta de mödosamma vandringen med förvissning om att Gud ska leda oss genom alla svårigheter.


När jag blev så dålig att jag behövde behandling för min blodcancer i mars förra året så bad jag Gud om att slippa den här jobbiga behandlingen med cellgifter. Vi får be om vad som helst till och med om under. Jesus bad ju också att få slippa korset, men han slapp inte. Han hade ju överlåtit sig åt Guds vilja och bad: "Ske din vilja inte min". På samma sätt bad jag och då upplevde jag hur Gud talade till mig. Inte så att jag hörde en röst, men han talade inom mig och sa: "Jag kommer inte att göra ett under. Under är sällsynta. Du kommer att få ta dig igenom detta. Men jag har inte övergivit dig. Jag kommer att bära dig igenom." De orden har följt mig sedan dess och jag har verkligen inte känt mig övergiven. Jag har upplevt att Gud funnits vid min sida hela tiden.


Under de första århundradena i kyrkans historia var det en del troende som gav sig ut i öknen fr att leva där långt borta från bekvämligheten och gemenskapen i städerna. De drog sig undan för att söka Gud genom bön, studier och fasta. De var ett enkelt liv i fattigdom. Man brukar kalla dem för ökenfäderna. Det fanns också kvinnor, ökenmödrarna, men de kanske inte blev lika kända.

Runt ökenfäderna samlades lärjungar för de ansågs visa. Detta blev ursprunget till klosterrörelsen. Än idag finns det människor som söker sig till ett enklare liv för att kunna be och studera Guds ord. De väljer bort sådant som kan störa kontakten med Gud och väljer att tjäna honom på ett annat sätt än vi andra. För en del innebär det också att tjäna människor i behov.

Vi behöver inte dra oss undan ut i öknen eller gå i kloster för att tjäna Gud. Vi kan tjäna Gud i vår vardag. Gud har en unik plan för var och en av oss. Men alla är vi här för att tjäna Gud och för att tjäna varandra.


Även i öknen kan det grönska under de korta perioder då det kommer regn. Då kan den mest fantastiska blomning visa sig men den tiden är kort. Sen kan det dröja länge till nästa blomningsperiod.

Det är klart att vi vill att livet ska blomstra och utvecklas. Ibland kan vi frestas att ta genvägar för att uppnå framgång. Många försöker hitta kryphål för att tjäna mer pengar eller följer tvivelaktiga rådgivare för att bli berömda, men det leder i längden aldrig till ett gott och tillfredsställande liv. Jag tror att vi måste gå den långa vägen och ibland kanske nöja oss med mindre framgångar än vi önskar för att må bra på riktigt.

Jesus frestades också att ta genvägar till rikedom och ära. Djävulen erbjöd honom mycket om han övergav Guds väg och tillbad honom i stället. Men Jesus föll inte för frestelserna. Han visste att det bara var tomma ord. Djävulen hade egentligen inte den auktoritet som kan ge det han erbjöd. Det är bara Gud som kan. När Jesus höll fast vid Guds väg, lämnades han i fred. Samma sak gäller för oss. Vi får också hålla oss till den plan som Gud har för våra liv och inte ta några genvägar.
.

Ökenpärlan lär oss att livet inte alltid är enkelt. Ibland måste vi ta oss igenom svårigheter som vi möter. Men Gud överger oss inte i de svåra stunderna. Det är då han bär oss och lyfter oss så att vi kan ta oss vidare. Han ger oss styrka och kraft att klara av det som väntar oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar